Tillbaka efter en vecka i Strasbourg. Viktigast där var beslutet att inför långtidsbudgeten kräva en ”signifikant ökning” av EU:s forskningsanslag. Det är en framgång för mitt krav på att det ska fördubblas och det har blivit verklighet efter många och omfattande diskussioner inom EPP-gruppen och med parlamentets rapportör i denna fråga. På minussidan står att majoriteten i parlamentet inte vill att denna prioritering ska leda till att andra områden får mindre prioritet utan att medlemsstaterna ska betala mer till EU.
Det är ett oacceptabelt resonemang som bygger på föreställningen att varje EU-utgift är så nödvändig att den inte kan ifrågasättas. Så är det inte. I onsdagens debatt om långtidsbudgeten ställde jag kravet till kommissionen att nu i nästa led av budgetarbetet visa politiskt ledarskap och prioritera. I en tid då medlemsstater tvingas spara på skola, sjukvård, socialförsäkringar och mycket annat är det inte rimligt att låta bli att ifrågasätta utgifter även på europeisk nivå. Direkt ovärdigt blir det när ett antal parlamentariker, bland annat den liberala gruppens ordförande Verhofstadt gör detta till en fråga om att medlemsstaterna, främst i form av Storbritannien inte förstår att EU kan lösa deras uppgifter bättre än dem själva. Å ena sidan har vi de EU-fientliga som ägnar sig åt Bryssel- och EU-bashing och å andra sidan har vi dem i elfenbenstornet som ser ner på medlemsstaternas uppgifter. Det är en bristande förankring i medborgarnas verklighet.
I Sverige kan noteras att Håkan Juholt med Sverigedemokraterna som hävstång har drivit igenom att det ska finnas tre mindre Gripenplan för spaning och underrättelseverksamhet medan det eventuellt ska finna en svensk bordningsstyrka ombord på ett brittiskt fartyg. Eventuellt eftersom det redan finns många fartyg på plats och dessa fartyg dessutom har den personal som behövs.
Noterar att båda kvällstidningarnas kommentatorer noterar att detta område ändå är hans specialitet och undrar hur det ska gå när han ägnar sig åt det han inte har ägnat ett årtionde till. Det är lite beklämmande att den svenska Libyenpolitiken tvingas anpassas till Juholts iver att leka militär snarare än till att motverka Gadaffis militära våld mot civila. Det är civilbefolkningen i Libyen som en svensk insats bör utformas för, inte för en socialdemokratisk partiledares egna funderingar om militära behov.
I morgon fredag kommer EU-kommissionen av allt att döma att ge grönt ljus för att förhandlingarna med Kroatien ska slutföras under de närmaste veckorna. När jag i veckan talade med kommissionens ansvariga var vi överens om att Kroatien nu har har inlett en rättsordning som innebär att allt är på spåret. Det innebär att det till slut blir en politisk bedömning när vi ska konstatera att de uppfyllt kraven. Det är svårt att hävda att Kroatien inte har gjort det och därför kommer med stor säkerhet beskedet under fredagen om att förhandlingarna kan avslutas snart. Det är en framgång för Kroatien, Europa och utvidgningsprocessen.
Bloggar: Anti Avsan, Globala liberaler, Holmqvist, Ripa, Människovärden samt Rolf Eriksson samt Försvarsradion samt Carl Bildt samt Göran Pettersson samt Christian Holm.