Det innebär att man överlämnar ansvaret för konsekvenserna av den egna politiken – en ekonomisk politik som fört landet åter på väg ner i krisen med krav på långivare som gör det omöjligt att låna pengar för att finansiera orealistiska löften – på väljare som inte har själva har mött förhandlingens och den allvarliga ekonomins verklighet utan fortfarande påverkas av Syrizas sekteristiska verklighetsbild.
Tsipras och Syrizas flyr nu konsekvenserna av sina löften, sin politik och sin populism. Men inte nog med det. De gör också den ekonomiskt och politiskt kaos till ett jämbördigt politiskt alternativ till reformpolitik och ansvarstagande.
Det finns inget demokratiskt ansvarstagande i denna folkomröstning. Syriza låter nu sina egna illusioner och förvillelser bli en del av väljarnas beslutsalternativ i en folkomröstning där ett alternativ innebär en medveten statskonkurs och förlorad välfärd. Ingen ansvarsfull regering ställer sitt folk inför ett sådant alternativ och en sådan risk. Detta är kanske inte slutpunkten på en skamlig och ansvarslös kommunistisk regeringspolitik i Grekland men är än så länge dess absoluta förnedrande höjdpunkt.
Det innebär fundamentala risker för Grekland, för Balkan och för Europas förmåga till fortsatt ekonomisk återhämtning. En bitter smak i detta för svensk del är att den förda politiken hyllas av ett av de partier som bär ansvaret för den svenska rödgröna regeringens ekonomiska politik. Nu ställs Grekland inför ruinens brant och politiskt kaos.