När Stefan Löfven inledde Socialdemokraternas valrörelse inför Europaparlamentsvalet underströk han EU:s betydelse för sammanhållning och fred. Talets ledtema handlade om vikten av att värna demokratin. Men att Löfven försöker framställa Socialdemokraterna som enda värn för demokratin är en farlig väg att gå.
Antisemitismen som har ställt judar utan skydd, Malmö, Göteborg, SSU, Tro och Solidaritet, passivitet inför hedersvåld och förtryck och en ovilja att fördöma sina europeiska partikamrater väcker frågan: är socialdemokrater verkligen kompromisslösa?
Löfven utmålade i sitt tal sina meningsmotståndare som ett hot mot demokratin, genom att säga att moderater och kristdemokrater öppnar dörren för extremism och demokratins undergång. Att hävda att man står ensam som demokratins försvarare är, förutom osant, inte ett sätt att värna demokratin.
Löfven nämner med rätta Polen och Ungern, men samtidigt förtränger han den rumänska regeringen som bedriver antiziganistisk politik och har legaliserat korruption. Han glömmer Slovakien och Malta, med djupa korruptionsproblem och en direkt främlingsfientlig politik. Samtliga med socialdemokrater i regeringarna.
Dessutom bortser Löfven från utvecklingen i sitt eget parti. Löfven har rätt när han säger att det inte får finnas någon kompromiss med antisemitism, ingen lagom rasism och ingen tolererad nivå av kvinnohat eller homofobi, men dessa ståndpunkter måste följas av ageranden.
I Sveriges tredje största stad flyttar judar därifrån på grund av den utbredda antisemitismen. Ledande kommunalpolitiker har stått passiva och till och med underblåst antisemitismen genom att hävda att det är judarnas ansvar. Det egna ungdomsförbundet i Skåne har dominerats av antisemitism och homofobi utan att någon har noterat eller reagerat förrän det blev medialt.
I Göteborg har Socialdemokraterna avsatt en ledande kommunal företrädare som tagit upp kampen mot hedersförtryck och antisemitism i förorterna.
Under lång tid har socialdemokrater avvisat förekomsten av hedersförtryck och antisemitism bland muslimska grupper, som om det handlar om tolerans gentemot dem. Den socialdemokratiska rörelsen Tro och Solidaritet har upprättat ett särskilt samarbete med grupper som präglas av antisemitism och homofobi, där man har åtagit sig att driva igenom lagstiftning och särskilda kandidater.
Det ska välkomnas att Socialdemokraterna i dag ser det europeiska samarbetet som ett värn för demokrati och frihet. När Moderaterna på 1980-talet, i kampen för ett fritt och demokratiskt Europa, krävde demokratiska val i Central- och Östeuropa ville den dåvarande socialdemokratiska regeringen hellre söka samförstånd med diktaturerna om säkerhetspolitiken och anklagade oss för ”korstågsfararmentalitet”.
När jag framhöll att Sverige skulle stödja balternas frihetssträvan utpekades jag som ”extrem tokhöger”, samtidigt som socialdemokrater förnekade att de baltiska staterna var ockuperade. Så ”kompromisslösa” var Socialdemokraterna då, med ett stödparti som oförbehållsamt hyllade den sovjetiska regimen fram till 1991.
Jag har inte hört Löfvenagera mot antisemitismen inom det egna partiet, eftergivenheteten till hedersförtrycket eller mot partivänner i europeiska regeringar som underminerar demokrati och människovärde. Samtidigt har Moderaterna konstant påtalat hur förkastlig Orbans regering är och sett till att Ungern nu utsätts för ett artikel 7-förfarande i EU.
På vilket sätt värnar Socialdemokraterna demokratin mer än de partier som anklagas för att ge efter för extremism?
Vi värnar inte demokratin genom politisk färgblindhet. Det var det som socialdemokrater gjorde i decennier när man försvarade socialistiska enpartistater. Men det är bara tillsammans som vi kan värna hoten mot demokratin.