Persson, sanningen och politiken

Tidningen Aftonbladet, alltså inte ledarsidan, har nu bestämt sig för att klämma fram sanningen om vem Lars Danielsson ringde eller inte ringde annandag jul när flodvågen drabbade tusentals svenskar på julledighet i Thailand.

Artikeln där man dels intervjuar Danielsson, dels Hans Dahlgren, det vill säga han som inte fick det samtal Danielsson först sa att han ringde och sedan sa att han inte ringde och nu senast sagt att han ringde, är både dråplig och sorgsam.

Den visar att Danielsson har använt åtminstone två versioner av vad som hände när han blivit utfrågad, först för att hålla rent för statsministern som ju genom samtalet med statsministern hade kunnat få information, och därmed agerat, som han inte fick från UD trots samtalet med Dahlgren, sedan för att hålla rent för sig själv eftersom det visade att det kunde styrkas att han inte hade ringt Dahlgren, vilket Dahlgren också hävdar. I och för sig kan man ställa sig frågan varför Dahlgren inte ringde Danielsson om nu inte Danielsson ringde Dahlgren med tanke på att det inträffat en katastrof som berörde 20 000 svenskar. Och man kan också ställa sig frågan varför inte statsministern tog till sig den information som han fick genom media, där det framgick att det inträffat en katastrof.

Men det som vi nu ser tydligast prov på är att statsministerns närmaste man byter version av vad som har hänt beroende på vad förhöret gäller. Det är inte sanningen utan det för tillfället bekvämaste som får styra vad han säger. Statsministern själv säger att han har lämnat detta bakom sig, att hans närmaste man antingen ljuger för honom eller ljuger för alla andra för att skydda honom. Intressant är Dahlgrens formulering när han får frågan vad han tycker om sanningen borde fram:
”Vad tycker du om att Lars Danielsson nu återgått till sin ursprungsversion att han ringde dig under annandagen?
– Jag har inga kommentarer.
Är det inte viktigt att sanningen kommer fram?
– Det vill jag inte kommentera. ”

Sällan har en regering varudeklarerat sig så väl. Är det viktigt att sanningen kommer fram? Det vill vi inte kommentera. Viktigare än så är inte sanningen.