Intresset för socialdemokraternas skuggbudget ökar för var dag som går. En fråga som man kan börja ställa sig är om det blir en. Uppenbarligen har partiledningen en andra gång fått mothugg och fått gå hem och gör om. Och det blir inte i mer ansvarsfull riktning.
Utanför den socialdemokratiska riksdagsgruppens sammanträden fortsätter dock saker och ting att utvecklas. I Bryssel domineras denna vecka av frågorna kring räddningspaket på finansministrarnas möte i Luxemburg där euroministrarna träffas för sig själva, diskussioner kring budget och långtidsbudget och alltför lite kring frågorna kring den inre marknadens fortsatta genomförande och reformer och telekomfrågor.
Det är kanske inte så konstigt. De grekiska budgetsiffrorna visade sig vara ännu något sämre än vad som var planerat och lovat. Tillsammans med en svag konjunktur har det lett till en skuldbörda på drygt 160 % av BNP som kommer att vara ännu större nästa år. Även om grekerna nu är framgångsrika med att få ner budgetunderskottet kommer det vara mycket svårt att slå en skuldbörda som närmar sig 200 %. Och nu märks det allt tydligare vilka konsekvenser det får för banker exponerade mot Grekland.
Det är mot denna bakgrund som dysterhetsöverbuden haglar. Den ene insiktsfulle kommentatorn överträffar den andre i insikterna om hur illa det kommer att gå. Överbuden är nästan lika intensiva som när det gick som allra bäst. Sanningen är att Grekland tillsammans med ett antal andra länder har mycket stora bekymmer. Men sant är också att flertalet europeiska ekonomier är förhållandevis starka, möjligtvis inte så starka gentemot omvärlden som de mot bakgrund av modern historia tror sig vara, men likväl.
Bakslagen och underskotten kommer att drabba europeisk ekonomisk utveckling i ett betydande antal år. Med ett genomsnittligt underskott på minus 6 % och en procent per år är det 2017 innan vi förhoppningsvis har balans, och då återstår att minska underskott ytterligare. Det är ett årtionde som kommer kräva en offensiv politik om vi inte ytterligare ska tappa gentemot andra delar av världen. Och överbuden i pessimism bortser från det som kan göras för att vända utvecklingen. Och vad som inte ska göras.
”So bad management of our resources was one problem. Lack of competitiveness was another. That is why we have passed a law, for example, effective July 1st, to liberalise dozens of closed professions.
Here easy money did not help, either. Let me give you another example. Over the last 30 years Greece has received important sums for agriculture. Yet the way the EU’s Common Agricultural Policy subsidised Greek products, made in Greece, made Greece less competitive rather than more competitive. From an exporter of agricultural products, we became a major importer. For a country with products with a worldwide brand name, our olive oil, our feta, our fruit, our Cretan diet, this was unthinkable. Yet it was true.”
I all enkelhet, bristen på avreglering och överskotten av bidrag drog tillsammans med en ansvarslös budgetpolitik ner Grekland i de ekonomiska bekymmer som nu yttrar sig i skuldkrisen. Och landet är inte ensamt. I södra Europa ser vi hur bidragen har format ekonomin till ett stillastående samtidigt som regleringar har skyddat mot förnyelse.
Kan man vända på detta, och kan man över hela EU göra det omvända, släpper vi loss en betydande kraft. Det kräver mindre intresse för nya skatter för att öka bidrag eller eurobonds för att underlätta skulderna. Det kräver däremot genomförande av de reformer som vi har beslutat och beslut om nya reformer att genomföra. Och gör vi det kommer vi likväl ha problem och säkerligen betalningsinställelser. Men vi kommer att kunna möta problemen.
Låt vara att det inte är den andan som just nu frodas i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Där handlar det mer om att avveckla reformer och öka utgifter. De borde lyssna på Papandreou.