Thomas Östros har fel när han hävdar att utflyttningen av kvalificerad arbetskraft inte är något problem för Sverige. Trots att den regering han själv sitter i infört en särskild skatt för utländska experter är han rädd för att dra de politiska konsekvenserna av att de svenska inkomstskatterna är för höga. Det säger moderaternas ekonomisk-politiske talesman Gunnar Hökmark med anledning av utbildningsministerns artikel på DN-debatt där han hävdar att talet om utflyttning är en borgerlig skrämselkampanj.
· För det första är det även i den undersökning som Östros låtit utbildningsdepartementet genomföra uppenbart att vi har en nettoutflyttning. De siffror som Östros väljer att redovisa visar att utflyttningen förra året motsvarade en tjugondel av antalet utexaminerade civilingenjörer och ekonomer.
· För det andra innebär det faktum att nettoutflyttningen minskar i en högkonjunktur med inte att problemet blivit mindre. Tvärtom är det anmärkningsvärt att vi har en nettoutflyttning som motsvarar 5% av de nyexaminerade när den svenska arbetsmarknaden är som mest attraktiv och som mest efterfrågar högutbildade.
· För det tredje borde det leda regeringen till någon eftertanke att en lång rad olika undersökningar visar på ett långsiktigt snabbt stigande intresse för att flytta utomlands. Den mycket stora skillnaden i beskattning mellan Sverige och i andra länder driver på denna utveckling. I andra länder med lägre skattesatser tar man denna utveckling på ett större allvar än Östros.
· För det fjärde är Östros artikel anmärkningsvärd eftersom den kommer bara några veckor efter det att vänsterblocket drivit igenom en undantagslagstiftning för utländska höginkomsttagare just på grund av att de svenska skatterna är så höga att det är svårt att rekrytera till Sverige. Undantagslagstiftningen är ett tydligt erkännande av ett problem som Östros nu försöker dölja.
Östros har en mycket låg ambition för socialdemokratisk politik En nettoutflyttning som i en högkonjunktur ligger på 5% jämfört med antalet utbildade är självfallet värd att ta på allvar och skall inte döljas. Det är en strutsattityd som är farlig för svensk välfärd, konstaterar Hökmark.