Tanken på att det är ansvarslöst och en risk för svensk säkerhet att ställa regeringen till ansvar för hanteringen av ett unikt säkerhetspolitiskt haveri är befängd. Regeringens kris beror på regeringen. Haveriet och dess försumliga hantering beror på regeringen. Bara för att regeringen flyr ansvar för det man har ansvar för hotas inte demokratin eller svensk säkerhet för att demokratins spelregler ställer regeringen till svars för sina handlingar.
En statsvetare som under dagen förklarade att detta var demokratins kris avslöjar en allvarlig ytlighet i den statsvetenskapliga disciplinen. Svensk grundlag är till för att hantera regeringar som inte klarar av sitt ansvar. En regeringskris är inte Sveriges eller demokratins kris utan en del av demokratin och det stabila Sverige. Statsvetare som tror att en regerings kris är demokratins kris har inte förstått demokratin och svensk grundlag. Än mindre har man förstått att det är riksdagens uppgift, en del av kontrollmakten, att ställa regeringen till svars för sina handlingar, för underlåtenhet och försummelser. Det är inte kris utan demokratins förlopp.
Andra debattörer som menar att regeringens kris beror på oppositionen som ställer till med en kris för Sverige bortser från att den kris för svensk säkerhet vi nu hanterar beror på regeringens försumlighet. Dels när det gäller försumligheten att fungera som regering och som statsråd, dels när det gäller den politiska inriktningen att inte ge försvaret de anslag som krävs för att genomföra nuvarande försvarsbeslut och för att återhämta nedrustad försvarsförmåga. Ett demokratiskt samhälles stabilitet hotas inte av demokratins krav på ansvarstagande. Tron att stabilitet handlar om att regeringen inte ska ifrågasättas och inte behöva ta sitt ansvar hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.
En försvarsminister som har varit försumlig måste ställas till ansvar. Det är fullkomligt ofattbart att en av de största säkerhetsriskerna och problemen för svensk säkerhet inte diskuterats mellan försvarsminister och statsminister. Det är lika ofattbart att denna fråga, som rör svensk säkerhet, svenska medborgares säkerhet och säkerheten i svenska system som också påverkar andra länders säkerhet inte diskuterats i regeringens säkerhetsråd. Om man inte diskuterar ett unikt haveri för svensk säkerhet vad diskuterar man då i detta råd?
Det faktum att Ryssland och Nato genomför stora övningar under hösten är inte ett argument för att en försvarsminister som varit försumlig ska sitta kvar. Ryssland genomför och har genomfört under de senaste tio åren omfattande och stora övningar ständigt återkommande. Svensk säkerhet måste bygga på något mer beständigt och övertygande än Peter Hultqvists säkerhet som försvarsminister. Det är det svenska försvarets förmåga och vår säkerhet tillsammans med varandra som tryggar Sverige, inte Peter Hultqvist.
Trots han framstår som de mer ansvarsfulla i den rödgröna regeringen är verkligheten att han inte alls har tagit ansvar för de stora frågor som avgör svensk säkerhet. Nu gällande försvarsbeslut är underfinanisierat samtidigt som det försvarsbeslutet gravt underskattar de hot som nu riktar sig mot svensk säkerhet. Hultqvists svar på detta är att vi ska invänta försvarsberedningens sammanträden och möten och dess förslag 2020. Det är direkt ansvarslöst. De svenska försvarsanslagen kommer troligtvis hamna under 1% av BNP på grund av en sluttande utveckling som fortsätter. Det får stora konsekvenser för vårt flygvapen där nuvarande Gripenplan enligt vad som gäller ska sorteras ut, monteras ner och bidra med komponenter till halva antalet nya Gripen. Det svenska försvaret präglas av brist på volym och tillförsel av avancerade vapensystem liksom av kängor.
Det finns inget i detta stora skeende som säger att Löfven och Hultqvist tar ansvar för svensk säkerhet. När det gäller haveriet med svenska register som exponerats för främmande aktörer har de ett självklart ansvar. Hultqvist borde ha klargjort för statsministern de risker som haveriet innebar och gjort det möjligt att agera på en bredare front. Löfven borde som regeringschef ha känt till ett unikt haveri där en Generaldirektör undersöks för brott mot rikets säkerhet. Någon gång under nära två års tid borde de ha diskuterat detta hot mot svensk säkerhet. Att de inte gjort det är ingen ursäkt utan en försummelse. Det hjälper inte att de flyr från sitt ansvar. De har ansvaret för sina försummelser.