Omvänd rasism i synen på arabvärlden
2004-03-08
DEBATT Fortfarande finns det ett antal regimer, med Iran i spetsen, som utmålar västvärlden, fria samhällen ooch judar som fiender och som har som överordnat mål att utplåna staten Israel. EU måste klargöra att detta är oacceptabelt och oförenligt med varje del av den internationella rättsordningen, skriver Gunnar Hökmark.
Det är en omvänd rasism som präglar den europeiska synen på arabvärlden. Vi förutsätter och accepterar att arabiska samhällen inte har plats för demokrati och araber inte behov av frihet. Det är som om det vore i sin ordning med förtryck av araber så länge det är araber som förtrycker araber.
Det är ett förhållningssätt som urholkar respekten för demokratin och människovärdet, också i vårt eget samhälle.
Det är inte svårt att i Europa finna dem som uppfattar arabiska tyranner som acceptabla och respektabla företrädare för araber och som direkt eller indirekt menar att arabvärlden lever under ett helt annat förtryck än de egna förtryckarnas.
Det finns många i Sverige och i övriga Europa som i denna anda menar att förtrycket beror på västvärlden eller på Israel.
Aktioner mot Israel
Därför stöts många när kraven på demokrati och frihet tar ett steg från talarstolarnas allmänna betraktelser till konkreta krav på arabvärlden och till krav på att upprätthålla internationell rätt. En lång rad debattörer framställer sådana krav som ett uttryck för intolerans gentemot islam eller gentemot arabvärlden.
Trots att arabvärlden lider av det mest brutala förtrycket i världen domineras den utrikespolitiska agendan och opinionsbildningen i Sverige inte av krav på demokrati och frihet för araber utan av demonstrationer och aktioner mot Israel, som är den enda demokratin i regionen. Svenska kyrkans ledning krävde för drygt ett år sedan en ensidig svensk bojkott av Israel samtidigt som man krävde att FN-blockaden mot Saddam Husseins Irak skulle hävas.
Historien går igen
För dem som lever i tron att vi visar solidaritet med fattiga och förtryckta araber genom att respektera deras förtryckare är det viktigare att visa att vi kan leva med diktaturerna i en slags gemensam säkerhet än att säga att gemensam säkerhet kräver ett gemensamt ansvar för frihet och demokrati.
Deras förhållningssätt är inte nytt för Sverige och Västeuropa. Sveriges Radio beskrev 1975 den spanska Francodiktaturens fall som att Europas sista diktatur hade fallit. Det var många som då och under 1980-talet ansåg att vi måste respektera förtrycket i Sovjetunionen och Östeuropa och enbart reagera de gånger då förtrycket tog sig särskilt brutala former. Att beskriva Sovjetunionen som en brutal diktatur var att måla djävulsbilder och kraven på fria val i Östeuropa avfärdades som återfall i det kalla krigets korstågsfararmentalitet. Och nu går historien igen.
Befängt förhållningssätt
Det finns på fullt allvar många som anser att världen hade varit en bättre värld, med en bättre rättsordning, om Saddam Hussein hade fått sitta kvar vid makten, liksom om talibanregimen hade fått sitta i orubbat bo. De anser att den internationella rättsordningen hade haft en starkare ställning om förtrycket, morden och avrättningarna hade fått fortsätta. Det är ett befängt förhållningssätt.
En internationell rättsordning som tillåter ohämmad brutal ondska och totalitärt förtryck är ingen rättsordning som tar hänsyn till enskilda människors värdighet och rättigheter så som de tydligt uttrycks i FN:s grundläggande stadga.
En internationell rättsordning som inte upprätthålls är lika meningslös som lagar som ingen polismakt försöker upprätthålla. Saddam Husseins och talibanregimens fall är i själva verket uttryck för att vi är på väg mot en bättre internationell rättsordning.
Ledare måste ställas till ansvar
Ett viktigt steg i den fortsatta utvecklingen av en internationell rättsordning vore om Sverige och EU tillsammans med den övriga demokratiska världen ställde arabvärldens ledare till ansvar för det förtryck de utövar och den fattigdom de skapar. För förtryckarna är det naturligt att vända hatet och frustrationen utåt, mot omvärlden och mot de värderingar som står för frihet. Fortfarande finns det ett antal regimer, med Iran i spetsen, som utmålar västvärlden, fria samhällen och judar som fiender och som har som överordnat mål att utplåna staten Israel. EU måste klargöra att detta är oacceptabelt och oförenligt med varje del av den internationella rättsordningen.
Detta är desto viktigare som många i västvärlden vill ge förtryckarna rätt och som menar att det är förekomsten av Israel som föder terrorism och hat, inte diktaturerna. Genom att acceptera detta förhållningssätt undergräver vi respekten för demokratin och öppnar också upp för den antisemitism som vi i dag ser växa fram i Sverige och i Europa.
Krav på respekt
EU måste utveckla en utrikespolitik som ställer krav på att det internationella samfundet både kan och vill agera mot förtryck och på ett proportionellt sätt verka för att upprätthålla grundläggande mänskliga värden. Det finns inget bättre sätt att bidra till en lösning av Mellanösternkonflikten än att just i denna region ställa krav på demokratiska ideal och respekt för andra människor. Och det finns ingen mer naturlig roll för EU att spela än att i internationell politik slå vakt om demokrati och frihet.
Gunnar Hökmark
Riksdagsman (m), ordförande i riksdagens konstitutionsutskott och kandidat till Europaparlamentet
UNT 8/3 2004