När Socialstyrelsen informerar om hur man ska bete sig om man är gift med ett barn är det som en vänlig och pedagogisk information om hur man ska hantera denna situation. Inte att det är förbjudet och kriminellt. I ivern att lägga tillrätta, visa tolerans och försonlighet fick man i sin nu tillbakadragna broschyr det att låta som att det barnäktenskap är något som kräver lite mer av omtänksamhet, inte att det bygger på en hänsynslöshet mot barnet som gjort att det är förbjudet i Sverige.
Om man nu överhuvudtaget kunde efter internt arbete lansera en broschyr som denna säger det något om myndighetskulturen i Socialstyrelsen. Hur man tänker, hur man kommunicerar och vad man står för. Det är bedrövligt. Det är i samma anda som företrädare för sociala myndigheter har gjort sig bekymmer för hur återvändande krigsförbrytare ska anpassas till samhället, som om krigsbrott inte spelar någon roll i en värld där allt handlar om omhändertagande och att lägga livet till rätta i en värld där alla är barn och ingen har en vuxens ansvar för sina handlingar och gärningar.
Det är tyvärr i samma anda som vi fått alltför många rapporter om att elever i skolor som uttalar antisemitism inte möter några konsekvenser, att de som utövar våld mot lärare och elever inte tas bort från klass och undervisning och att lärares ingripanden har blivit fördömda och tabu. Det gäller i grunden även hur hedersbrott och kriminalitet i utsatta områden har betraktats. Alltid en ursäkt och ständigt en välvilja
Socialstyrelsens broschyr är något exceptionellt som ett uttryck för naivitetens och den förvrängda välviljans dumhet. Just därför säger den något om en myndighetskultur som kan tillåtas glida över i detta exceptionella utan att någon säger ifrån.