Det faktum att alla brandbilar är röda innebär inte att alla röda bilar är brandbilar. Detta enkla axiom är obekvämt för var och en som vill generalisera utifrån sina egna fördomar. Det faktum att relativt sett fler invandrare än inrikes födda begår brott innebär inte att invandrare begår brott. Tvärtom begår den absolut största delen av invandrare liksom den absolut största delen av inrikes födda inte brott. Två procent må vara dubbelt så mycket som en procent men skillnaden mellan 99 procent och 98 procent ger likväl inte anledning att generalisera med innebörden att de 98 procenten är mer brottsliga än de 99 procenten. För den som vill hänga med i logiken.
Det är oftast människor med lägre inkomster som fuskar med socialbidrag. Det beror inte på att människor med lägre inkomster fuskar. Det beror på att socialbidrag bara utgår till människor med lägre inkomster som ger sociala behov. Det faktum att det är människor som har socialbidrag som fuskar med socialbidrag innebär inte att människor med lägre inkomster fuskar med socialbidrag.
Det faktum att mansövergrepp mot kvinnor görs av män innebär inte att män begår övergrepp mot kvinnor. En skitstövel träffar normalt på många kvinnor genom sitt liv vilket innebär att många kvinnor har träffat på en skitstövel. Det innebär inte att män generellt sett är skitstövlar. Många män har makt. Många människor som har makt missbrukar makt. Det innebär inte att män som grupp missbrukar makt.
Många som missbrukar makt, som utnyttjar andra människor på olika sätt, som beter sig som skitstövlar eller som begår övergrepp vill gärna skylla på att det brukar vara så, att det är så eller att det sitter i väggarna. Journalister som försvarar sin yrkeskår säger gärna att hantverksskickligheten sitter i väggarna.
Chefredaktörer och redaktionschefer som säger att sexuella trakasserier sitter i väggarna gör det för att värna alla enskilda från det ansvar de har men lägger samtidigt skulden på alla, som om alla har ett ansvar för vad den enskilde gör. Dessutom är det underligt att man låter väggarna vara som de är, som en ursäkt för det ena och det andra i några fall och som en myt för hantverksskicklighet i andra, som om journalister blir skickliga och opartiska bara av att sitta i ett rum. Frågan om vad som sitter i väggarna kan därmed också bli en förklaring till de fel som begås och de övertramp som begås. Om det sitter i väggarna att ställa frågor om förföljelser av judar inte är judarnas eget fel har till exempel Sveriges Radio ett större problem än om det sitter i huvudet på enskilda reportrar.
Just frågan om judars kollektiva ansvar för det mesta har varit en följetong i europeisk historia. Judar styr kapitalismen och media, förutom att de i gångna tider skodde sig på andra när de inte spred pest eller till och med missväxt. Det är lätt för den som vill förfölja och baktala en grupp att bara säga det som alla andra säger så behöver man själv inte ta ställning till det förtal man står för. Man behöver heller inte tänka eller rannsaka sig själv vad som är rimligt och orimligt.
Det individuella ansvaret döljs genom generaliseringar som skuldbelägger alla och som befriar den enskilde och därmed döljs också vårt ansvar för att göra rätt när vi gjort fel. När Aftonbladetchefen säger det sitter i väggarna skuldbelägger hon en hel redaktion för att befria sig själv och den skyldige från det individuella ansvaret. Istället för att säga att det ligger i hennes ansvar säger hon att det sitter i väggarna, och inte i hennes huvud.
Nu heter det plötsligt att skatteparadisavslöjanden visar hur rika gör med sina pengar. Det är inte sant. Som mest visar det att dem som har placerat pengar på Malta har placerat pengar på Malta. Det säger däremot inget om de rika som inte har placerat pengar på Malta. Om man ska generalisera, vilket jag som framgår ovan avråder ifrån, skulle snarare generaliseringen vara att rika inte placerar pengar på Malta. Men de som placerar pengar på Malta tillhör självfallet dem som har pengar att placera, annars skulle de inte ha några pengar att placera. Det förenar dem med alla andra som sparar eller placerar pengar.
Det faktum att några placerar pengar på Malta innebär bara att de som placerat pengar på Malta har placerat pengar på Malta. Det sitter inte i väggarna vare sig där eller här.
De har gjort det som individer och i de fall som rapporterats synes de ha gjort det lagligt. Det innebär att de inte gjort det olagligt. Om det är rätt eller fel i en vidare bemärkelse att följa lagen och placera på pengar på Malta kan sägas vara en politisk fråga.
Om det är en politisk fråga borde det också vara en fråga om lagstiftning för den som ogillar detta eftersom politisk verksamhet syftar till att lagstifta snarare än att mer allmänt tycka. Men oavsett detta är det inte fler rika än de rika som har placerat pengar på Malta som har placerat pengar på Malta så det går inte att säga att rika placerar pengar på Malta.
Rika placerar också pengar på Stockholmsbörsen, i fastigheter, i mediekoncerner och i jordbruk. En del placerar pengar i fonder som i sin tur placerar pengar i utländska börser och internationella företag. Om det är något som mer generellt kan sägas om rika är att de placerar pengar. Och förmodligen är det mest vanliga att rika placerar pengar på Stockholmsbörsen, i riskkapitalbolag och i fastigheter. Det torde i vilket fall vara väsentligt vanligare än att placera pengar på Malta.
Det som förmodligen är sant är att många rika söker minimera de skatter de betalar. Därvidlag skiljer de sig inte från alla andra. Många mellaninkomsttagare söker minimera sina skatter. Många låginkomsttagare söker göra det samma. Förmodligen söker journalister och redaktionschefer också minimera sina skatter. Framförallt är de benägna att maximera sina inkomster efter skatt. Det präglar nämligen de allra flesta löntagare.
I avtalsrörelse efter avtalsrörelse, i löneförhandling efter löneförhandling, söker arbetstagaren maximera sin inkomst, även om det sker till priset av höjda priser för låginkomsttagare och medelinkomsttagare, liksom för alla andra. De söker också maximera sina löner även om det innebär högre skatter för dem själva och för andra. Det är inget som sitter i väggarna utan som sitter i huvudet på var och en som anser att lönen borde vara högre.
Det innebär inte att man kan beskriva löntagare som giriga välfärdsmänniskor som bara vill ha mer och mer. Löntagare utför viktiga arbeten, det är därför de får lön, och vi bidrar var och en till ökad tillväxt och vi vill var och en ha del i denna tillväxt, gärna lite mer just nu. Möjligtvis kan detta sägas sitta i väggarna men det frigör oss inte från vår individuella vilja.
Journalister vill gärna ha största möjliga uppmärksamhet för sina reportage. Det sitter förmodligen i väggarna men hur de gör det beror på hur de som individer ser som sin roll att förmedla fakta och proportioner. Därvidlag skiljer de sig inte från alla andra människor som vill ha största möjliga uppmärksamhet för sitt arbete och bli så allmänt erkända som möjligt.
Men det innebär som sagt inte att rika placerar pengar på Malta lika lite som judar bär ansvar för judeförföljelser, bidragstagare fuskar, invandrare är kriminella eller att de som trakasserar andra sexuellt kan gömma sig bakom ett kollektivt ansvar. Det innebär heller inte att de som arbetar på Sveriges Radio eller på Aftonbladet delar uppfattningen att det sitter i väggarna eller att judar bär ett ansvar för att de förföljs. Ibland uttrycker sig människor dumt, ibland fångas de av vad som sägs bland dem man umgås med utan att själva reflektera och ibland vill man få ännu lite mer uppmärksamhet.
Det enda vi vet är att brandbilar är röda. Åtminstone oftast. Och röda bilar är allra oftast inte brandbilar. Lika lite som att vita bilar, eller gula, är ambulanser. Och så vet vi att viljan till generaliseringar finns i alla sorters media. Det innebär inte att vissa inte är mer trovärdiga än andra. Det är de.