Det är snö i Stockholm, sa flygvärdinnan som en förklaring till att planet från Bryssel blev försenat. När detta skrivs är jag i luften på väg mot snön, förhoppningsvis röjd på Bromma flygplats.
I dag lämnade jag in för översättning mitt lagförslag till Unionens första spektrumpolitiska program. Det utgår från kommissionens förslag men bygger också på min vilja att höja ambitionerna vad gäller ökat och harmoniserat spektrum för mobila bredbandstjänster. Det mål jag som förslag sätter upp är att vi fram till 2015 ska ha frigjort 1200 Mhz för att kunna möta både den snabbt växande mobila datatrafiken men också kunna erbjuda utrymme för både nya och traditionella tjänster. Jag vill att Europa nu ska lägga grunden för att vi ska vara bäst på mobilt Internet och därmed göra det möjligt för den europeiska telekomindustrin att utvecklas snabbare, att göra det möjligt för fler nya tjänster att växa fram och att låta den europeiska ekonomin bli en inre marknad som kan bli den största.
Under dagen lämnade jag också in mina ändringsförslag till stabilitetspaktens reformering. Två utgångspunkter har jag. Vi ska fokusera på det som är avgörande för medlemsstaternas och därmed unionens finansiella stabilitet och det ställer krav på tydligare regler vad gäller de offentliga finanserna och förutsebara och klara konsekvenser när man bryter mot medelfristiga mål för underskott och överskott, med sikte på att de offentliga finanserna ska vara i balans över konjunkturcykeln.
Samtidigt ska vi vara klara på att det är medlemsstaternas ansvar att utveckla konkurrenskraft och nationella ekonomier. Det görs inte genom mål och politisk diskussion vare sig in kommissionen eller i Europaparlamentet. Men det gemensamma åtagandet att ha stabilitet i de offentliga finanserna gör att vi kan kräva av varandra budgetdisciplin och konsekvent budgetpolitik.
Föga förvånande har socialistgruppen valt att göra tvärtom. De vill att stabilitetspakten ska innehålla de mesta i form av politiska krav på ekonomisk politik. Och då blir det inte längre möjligt att följa upp, så som vi gör i den svenska budgetlagstiftningen. Till detta kommer att de vill undanta investeringar för framtida tillväxt när man räknar på de offentliga finansernas utveckling. Det vill säga investeringar i infrastruktur ska inte räknas som att de bidrar till underskott eftersom de är angelägna utgifter. Det vore bättre om socialisgruppen istället verkade för att mindre angelägna utgifter sparades bort, så alla kan få plats med de viktiga utgifterna. Då kan man både ha finansiell stabilitet och infrastruktur som ger framtida tillväxt. Med tanke på att det är socialistiska regeringar regerar i de länder där det är tydligast att underskotten hotar välfärd och framtida tillväxt är det en tondövhet som förvånar, eller som inte förvånar.
Det blev för övrigt Arlanda flygplats. Ändå rätt land och stad.