Den återkommande PISA-undersökningen visar att svenska elevers läsförståelse, liksom elevers världen över, har försämrats. Det är ett globalt problem. Den socialdemokratiska oppositionen väljer i stället att skylla allt på regeringen. Det är att bita sig själv i både foten och svansen.
Den skola vi har i dag är under utveckling genom den politik som nu förs, men den är i hög grad ett resultat av det senaste decenniets politik. Elever som går i skolan i dag möter en skola som har formats mer av tidigare regeringar än av den nuvarande. I den mån man vill hävda att utvecklingen är en regerings fel ligger därför ansvaret snarare hos regeringarna Löfven och Andersson – om man inte tror att en skolpolitik som började genomföras 2023 redan har hunnit förändra den svenska skolans lärarkår, undervisningsmetoder och pedagogik. Dagens lärare och läroplaner är i betydande utsträckning resultatet av tidigare regeringars beslut och ansträngningar.
Det finns självfallet ett politiskt ansvar, men det är långsiktigt och kan i verkligheten inte enkelt läggas på den ena eller andra regeringen. Alliansregeringens reformer gav uppenbarligen förbättringar, vilket vi har sett i tidigare PISA-mätningar, men de rår inte på den globala trend som har lett till minskad läsning i takt med ökad användning av smarta telefoner och digitala medier.
Det politiken kan göra är att se till att det finns bra läroplaner, välutbildade lärare och bra skolor. Det uppnår man bland annat genom att låta elever och föräldrar välja de skolor som visar bättre resultat och som ger eleverna studiero och fokus på kunskaper.
Valfrihetskommissionen presenterade för ett halvår sedan en rapport, https://www.valfrihetsfakta.se/_files/ugd/6b547e_b574ce1c11cb4826b1558f8adf6fbdbd.pdf byggd på offentlig statistik, om vilka skolor där eleverna i högst utsträckning når gymnasiebehörighet.
Nästan hälften av de skolor som nådde bäst resultat var fristående, vilket sett till deras betydligt mindre andel av det totala antalet skolor är anmärkningsvärt. Nästan alla skolor som inte nådde upp till rimliga krav var kommunala, och bland de skolor som under en längre period hade haft dåliga resultat fanns enbart kommunala skolor. Vi får en bättre skola om vi låter bra skolor utvecklas och attrahera fler elever.
Vi får också en bättre skola genom att inte tillåta skolor som år efter år uppvisar svaga eller dåliga resultat att fortsätta som tidigare. Och vi får definitivt inte en bättre skola genom att avveckla en stor del av Sveriges bäst fungerande skolor eller genom att, driven av socialistisk dogmatik, stänga eller fasa ut fristående skolor.
Socialdemokraterna tar inte den svenska skolans problem på allvar. Om de gjorde det skulle de inte gå till val på att av ideologiska skäl stänga bra skolor. Det kommer skapa kaos och långa köer, eliminera bra skolor och bevara de skolor som inte lyckas. Det är inte att ta skolan på allvar.