Utvecklingen kring HQ Bank ger i allra högsta grad anledning till att granska vad som har skett i bankens ledning och i dess styrelse. Att man konsekvent har övervärderat tillgångar sedan 2008, och dessutom varit medveten om det är inte bara allvarligt utan också ansvarslöst intill det obegripliga. Det är uppenbart att banken inte fungerat tillfredsställande när det gäller riskanalys och hantering av de varningar som fördes fram även inom styrelsen.
Alla frågor som rör styrelsens och företagsledningens ansvar kommer nu bli föremål för både rättslig prövning av olika slag liksom stämningar om ansvar.
Men den pågående utvecklingen som synes drabba kunderna och kapitalförstöringen av HQ Bank gör det rimligt att också se över hur tillsynen har fungerat och hur åtgärder mot en bank ska genomföras för att inte nå tillsynens motsatta syfte, det vill säga drabba kunderna/ insättare och förtroendet för det finansiella systemet. Det handlar inte om att ifrågasätta nödvändigheten av sanktioner mot de ansvariga eller det rimliga att i en viss situation dra in tillstånd för bankverksamheten.
Däremot finns det anledning att pröva om agerandet varit proportionerligt, att det utnyttjat den tidsram som funnits och om konsekvenserna för framförallt kunder hade kunnat hanteras på ett annat sätt. Ytterst finns också frågan om det nuvarande regelsystemet tillåter en avveckling av en bank under former som är något stabilare än de vi nu ser.