Natten mellan den 9 och 10 november 1938, för i dag 86 år sedan, utbröt det som sedan kom att kallas Kristallnatten. Tusentals judar misshandlades och mellan tre till femhundra mördades. Butiker med judiska ägare stormades och förstördes. Synagogor brändes ner. Det var ett uttryck för den våg av hatfull antisemitism som vuxit fram under Adolf Hitlers ledning.
I dag har vi världen sett en ny våg av hatfull antisemitism med paroller om att utplåna judar och staten Israel. Jublet på svenska gator och torg efter massakern den 7 oktober har följts av en antisemitism som vi aldrig tidigare sett på svenska gator och motsvarande sker i andra delar av Europa, och i USA, inte minst på akademiska lärosäten.
Då som nu såg vi hur människor på universitet och högskolor gick i täten för en antisemitism som la grunden för det kommande våldet på gator och torg. Den förföljelse och misshandel av judar som följde på en fotbollsmatch med ett israeliskt lag i Amsterdam den 7 november, bara några dagar innan årsdagen av Kristallnatten, var förberedd och planerad.
Då liksom nu är det likväl ett budskap i olika svenska media att det berodde på hur israeliska fotbollssupportrar hade betett sig. Den så kallade verifikationsdesken i en av våra stora tidningar hävdar att man har bevis för att det fanns israeler som hånade värdlagets supportrar och palestinska grupper, så det var så att säga judarnas fel att kravallerna och förföljelserna av dem utbröt. Så sades det också från en del håll när Kristallnattens pogromer hade utbrutit, det var ett mord av tysk legationssekreterare i Paris utfört av en judisk 17-åring, i förtvivlan över hans utvisade föräldrar, som var orsaken. Det var som det så ofta sägs i den antisemitiska logiken judarnas fel.
Det är en formulering som återkommit många gånger. I Sveriges Radio fick för ett antal år sedan den israeliska ambassadören frågan om det ändå inte var judarnas fel att man förföljs. Socialdemokraternas ledare i Malmö Ilmar Reepalu hävdade att det var judarnas eget fel att de förföljdes i Malmö eftersom de inte tagit tillräckligt stort avstånd från staten Israel.
Den kollektiva skulden som förklaring till massaker och förföljelser. Det är just det som är antisemitismens grund. En planerad förföljelse och misshandel i Amsterdam beskrevs i några tidningar lite oskyldigt som ett ”fotbollskaos” och som sagt i andra tidningar som utlöst av ”judarna själva”. Det är som om en journalists övergrepp ursäktar övergrepp på journalister. En svensks kriminalitet skulle förklara mord eller förföljelser av svenskar i utlandet, ja, det som i Bryssel blev ett mord av två svenskar för att koraner hade bränts i Sverige.
Den kollektiva skulden är alltid en konstruktion för att dölja hatet och antisemitismen. Den är aldrig acceptabel som förklaring till förföljelser, misshandel, krossade fönsterrutor eller attacker på synagogor, lika lite som mot någon annan. Det fruktansvärda är att samtidigt som vi på Europas gator har en våg av våldsam antisemitism faller ledande opinionsbildare och viktiga media som anser sig stå för upplysning efter för den kollektiva skuldens logik som alltid varit antisemitismens bottenträsk.
Det som skedde i Amsterdam är en skam för Holland, och så uppfattar också holländska myndigheter och landets regering det. Det faktum att så många i svenska media ville relativisera händelsen som ”fotbollskaos” eller till och med som orsakat av judarna själva är en skam för de medier det handlar om. Det är när man blundar för antisemitismens symptom och uttryck, eller till och med själv använde sig av dem, som man öppnar vägen för dess våld.