Världen över diskuteras nu stora finanspolitiska stimulanser. Det är just nu lite glömt att en betydande del av de problem som den finansiella ekonomin hamnade i berodde på allt för stora penningpolitiska stimulanser som blåste upp utlåning till mycket låga räntor och som inte klarade amorteringar och mer normala räntor.
I Kina planeras ett gigantiskt stort paket som handlar om 700 miljarder dollar, om jag nu minns nollorna rätt, i USA diskuterar Obama motsvarande och
i går föreslog EU-kommissionen medlemsstaterna ska satsa 170 miljarder euro (1,2 % av BNP) och EU ca 30 miljarder euro (0,3 % av BNP).