== Många utlänningar i Europaparlamentet ==
Ett kännetecknande drag för Europaparlamentet är att det kryllar av utlänningar där. Alla är utlänningar med sina drag av nationella arketyper. Det är närmare bestämt bara vi svenskar som är normala.
Det är också i stort sett bara vi som inser försommarens charm och fantastiska naturupplevelser. Från den långa mörka vintern in i en tid av ljus som lyfter både land och människor. Det är magiskt, med en frisk natur, skinnande vatten och ett ljus som är speciellt. Det är inte underligt att vi nordbor firar detta med en lång rad riter som kanske för en utlänning, som inte förstår, skulle kunna synas vara underligt, om man alltså inte förstår bakgrunden.
Vår initieringsrit av unga människor in i vuxenlivet är en sådan. Barnen som under de senaste tre åren varit ungdomar och indelade i grupper rusar under en period ut från platser där vi har låtit dem få lärdom överförda från den äldre generationen. Därefter åker de runt på lastbilar i våra samhällen, där det hör till riten att de som redan initierats skakar på huvudet och säger att det var bättre förr, samtidigt som de står och hoppar med stamliknande skrik för att visa att de nu är mogna och vuxna. Därefter förs den som är utsatt för denna initieringsprocess till sitt familjehem där släkt och vänner samlats för att överräcka gåvor mot att de får utfråga den unge vad han ska göra nu. Det har blivit en del av vår civilisation och det är svårt att förstå varför andra i Europa inte förstår detta.
Nu står vi snart inför nästa rit som egentligen infaller den dagen när solen är uppe som längst. Då dansar vi runt en stång med löv och blommor, bland annat genom att hoppa på bakbenen och låtsas vara grodor, spelmän eller något annat. Därefter äter vi saltad sill, gräddfil och sjunger till snapsar samtidigt som vi enligt riten antingen beklagar att det alltid ska regna så, alternativt säger att det är fantastiskt att man kan sitta ute. Vill det sig dansas det även efter sillen och snapsen.
= Nationell identitet ==
Det faller sig naturligt att vi firar denna nationella identitet också under denna tid. Den sjätte juni är en lämplig dag att fira det Sverige vi är stolta över. Faktum är att det fanns den tid då man även talade om att just midsommarafton skulle kunna vara nationaldagen. Men allt detta ställer naturligtvis frågan om det är den nationella identiteten som sådan vi firar eller något annat, mer värdeinriktat.
Under de senaste åren har jag störts över hur många som vill tala om europeisk identitet, som ett sätt att stänga dörrar för nya medlemmar i EU, samtidigt som det är lättare att nämna europeisk identitet än att förklara vad den är. Det samma gäller svensk identitet. Vad är det som definierar svensk identitet? Hur definierar vi den gode svensken eller hur ser den gode europén ut? Är det snapsen på midsommar och flaken efter studenten eller är det något mer övergripande i vårt samhälle som inte lika lätt kan definieras och som heller inte är lika gränsdragande?
Jag tror på det senare. Jag tror att det som är det bästa med Sverige är den öppenhet som under århundraden har vuxit fram i det svenska samhället. Öppenhet för rationellt tänkande, för nya influenser och för andra människor liksom för nya intryck. Det är denna öppenhet som gjort att vi mindre än andra har hemfallit åt stamliknande eller feodala strukturer, det är denna öppenhet som en gång gav oss en innovationsbaserad tillväxt med några av världens största företag inom sina områden. Jan Myrdal hade faktiskt på nationaldagen en artikel i Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,1087560,00.html som är värd läsning utifrån detta perspektiv.
Det har varit en öppenhet för andra att komma hit, antingen för att tillföra sitt kunnande eller för att finna en fristad. Det var en gång i tiden valloner, skottar och holländare. Under 1900-talet såg vi hur balter, chilenare, polacker och iranier sökte sig till vårt land, i flykt från diktatur men med kunskaper i sitt bagage. Och det vi kanske mest skäms över är när Sveriges stängdes för judar före och under andra världskriget och baltutlämningen efter kriget.
== Det är öppenheten som format Sverige ==
Viljan att lära från andra länder och att möta världen, med fri handel och med fri opinionsbildning, med den första lagstiftade tryckfriheten i världen och med en öppenhet för hög som låg, man som kvinna och infödd eller invandrad, en i ordets bästa bemärkelse egalitär samhällskultur. Inte egalitär i socialistisk mening, att alla ska vara lika men egalitär i insikten att ingen är finare än den andra och att alla ska ha möjligheterna och var och en respekten från andra.
Det är en samhällsgemenskap som har tagit vara på de mångas möjligheter och motverkat att de motsättningar som funnits i andra länder inte har präglat vårt land. Det har lett till stora upptäcker och landvinningar och till en hög social rörlighet som gett samhälle och ekonomi extra kraft. Det är när vi har varit som minst stängda och exkluderande som vi har varit som mest framgångsrika och det är när vi har varit stängda istället för inkluderande som vi har fått stå tillbaka eller gett upphov till nationella skamfläckar. Vi har varit som mest svenska när vi har dragit svenskhetens gränser som minst och vi har varit minst svenskar när vi har dragit dem som mest.
Det är när vi har stängt för konkurrens och mångfald som vi har krympt perspektiven och det är när vi har öppnat upp som vi har gått starkare fram. Det är den svenska ekonomins avreglering och öppning på 1800-talet den svenska frihandelns historia från 1920-talet eller närmare i vår tid teleavregleringen på 1990-talet, vårt ja till den fria rörligheten efter utvidgningen 2004 eller skolpengen, för att nämna bara några exempel. Det säger mer om vårt samhälle som formar oss än om oss själva. Men det är likväl vårt mod att vara öppna som vi ska vara stolta över och som kanske är det som förenar oss som nation, oavsett varifrån vi har kommit.
De tidiga juniveckorna blev också på många sätt en påminnelse om hur Sveriges roll i världen inte längre definieras av en värld som domineras av Europa och USA utan att vi genom Europa är en del av en dynamisk värld som både innehåller nya utmaningar och nya möjligheter.
== Kina ==
Det kinesiska statsbesöket var ett besök från en regim som fortfarande tillämpar ett konsekvent politiskt förtryck men som samtidigt har öppnat sig för den globala världen, och däri ligger den kinesiska ekonomins framgång. Däri ligger också förtryckets gränser. En kinesisk regim som nonchalerar omvärldens krav och synpunkter kommer också att sätta gränser för sin egen utveckling. Vill man vara en attraktiv kraft för investeringar, forskning och högre utbildning kan man inte samtidigt göra investeringarna osäkra, forskarna ofria och utbildningen till partiskola. Och när man öppnar sig för handel öppnar man sig också för allt annat som handel för med sig. Nya intryck och impulser, nya beroenden och nya perspektiv.
På samma sätt som det går en rak linje mellan den kinesiska ekonomins öppning gentemot omvärlden och dagens ekonomiska tillväxt kommer det att gå en lika rak linje mellan Kinas framtida öppenhet för tankens frihet och utvecklingen av kinesisk ekonomi. En alltmer liberaliserad ekonomi kommer att ge ökad frihet. Men detta gäller också omvänt, utan friare människor kommer den kinesiska ekonomin inte kunna utvecklas. I det perspektivet har den kinesiska diktaturen mil att gå och många floder att passera.
Den öppnare ekonomin får nämligen inte dölja det faktum att kineserna lever i en av världens mer brutala diktaturer, något som kommer till uttryck när det gäller synen på mänskliga fri- och rättigheter liksom synen på det politiska ledarskapet. Och det är detta förhållande som bör prägla omvärldens syn på och kontakter med Kina: en öppenhet för den ekonomiska utvecklingen, handel och investeringar och Kinas deltagande i det internationellt samarbete under förutsättning att man uppfyller de krav detta ställer som är fallet med Kinas medlemskap i OECD – och ett tydligt budskap att respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna är nödvändig förutsättning för att landet ska kunna accepteras som en trovärdig partner i det internationella samfundet. Det är avgörande att omvärldens öppenhet förenas med fasthet i dessa frågor. Ett allt ekonomiskt starkare Kina som förblir den diktatur den är i dag kommer vara en internationell aktör med stora risker medan ett Kina som vill leva upp till demokratiska värden kan spela en konstruktiv roll.
== Ryssland ett växande problem för Europa ==
På många sätt är situationen i Ryssland den omvända. . Där är utvecklingen i princip den motsatta. Till skillnad från Kina är man inte en enpartidiktatur, däremot ett land som trots många partier och konstitutionell yttrandefrihet präglas alltmer av minskad frihet, maktkoncentration och ovilja att värna mänskliga fri- och rättigheter. Det Ryssland har i sin författning försvinner på gator och torg liksom i Kreml. Mediafriheten har i praktiken upphört, yttrandefriheten är hotad eftersom de som uttrycker sig fritt lätt hittas skjutna i en trappuppgång utan att regimen anser detta vara ett större problem. Ekonomi och näringsliv läggs allt mer under den politiska makten samtidigt som alla vet att regimen kan manipulera den politiska friheten .
Ryssland går från demokrati till diktatur medan Kina är på en väg av ökad ekonomisk frihet som öppnar möjligheter till ökad politisk frihet. Det innebär inte att Kinas väg mot politisk frihet är given. Inte alls, men det innebär att det kommer att växa fram ett växande tryck på mer av mångfald och större personlig frihet som kommer att bli allt svårare att leva upp till och samtidigt bevara diktaturens grepp intakt. Och då bidrar statsbesök av det slag som vi såg i förra veckan till ett ökat tryck förutsättning att öppenhet förenas med fasthet. Det kräver att förtjusningen över den ekonomiska utvecklingen inte tillåts dölja den diktatur som alltid ytterst kommer att begränsa samarbetets möjligheter.
Det senaste toppmötet mellan EU och Ryssland liksom G8 mötet understryker detta med viss kraft. Det Ryssland som nu växer fram drivs av den politiska logik som präglar den inrikespolitiska utvecklingen. Det handlar om att man i praktiken konfiskerar även utländskt ägande och rättigheter i olje- och gasutvinning, använder energipolitiken och monopolistiskt agerande för att uppnå politiska mål mot EU och mot europeiska stater.
Detta samtidigt som den inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland lett till ett nytt utrikespolitiskt förhållningssätt som präglar agerandet mot Estland, Polen, Georgien, gentemot frågan om utplaceringen av amerikanska försvarsinstallationer i Polen och Tjeckien, gasledningen i Östersjön liksom synen på Kosovos framtid och kanske mer än något annat språkbruk och förhållningssätt till andra. Det gäller också hur man ser på mer eller mindre politiska mord, på det egna territoriet liksom i andra länder. Reaktionen på det brittiska åtalet mot http://www.cps.gov.uk/news/pressreleases/130_07.html den som misstänks ha mördat den ryske medborgaren Litvinenko i London är att varnande exempel.
Ryssland väljer alltmer att inte bry sig om sitt anseende och är därför allt mindre benäget att bry sig om vad andra tycker. Därför var det mer än något annat förhållandet till Ryssland som präglade G8 mötets olika diskussioner http://www.g-8.de/Webs/G8/EN/G8Summit/SummitDocuments/summit-documents.html
och det kommer mer än något annat vara övergripande för utvecklingen av europeisk utrikespolitik att förhålla sig till Ryssland och ryskt agerande, må det vara energipolitik, Balkan, Iran, europeisk konkurrenspolitik. Förmågan att förstå och förhålla sig till utvecklingen i Ryssland kommer att vara avgörande för europeisk utrikespolitik inom en lång rad olika områden.
Det kommer också att vara viktigt för svensk försvarspolitik. Lite konstigt är det att så många har blivit förfärade över nya tankar inom försvaret att Sverige ska kunna använda sin försvarsmakt för operationer riktade mot Sverige, lika förvånande som att försvarsmakten för några år sedan avskrev varje tanke på militärt angrepp som osannolikt under överskådlig framtid. Ett enklare förhållningssätt är att ett land som Sverige behöver kunna utveckla militär förmåga i olika situationer. En ökad rysk militär närvaro i Östersjön med nuvarande attityd visar på ett sådant behov.
== I parlamentet ==
I förra veckan röstades min rapport www.gunnar.moderat.se om Better Regulation igenom i Ekonomiska utskottet. Parlamentets rapport om det fortsatta arbetet med Financial services Action Plan har senarelagts till omröstning nästa måndag när vi möts i Strasbourg. Min rapport om Europeisk bredbandspolitik beslutas i parlamentet nästa vecka. Den som önskar ta del av den förra veckans skeenden i parlamentet kan göra det på http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=348
== Sönderfallet i den palestinska myndigheten ==
I Gaza och på Västbanken leder nu ökade spänningar mellan Al Fatah och Hamas till vad som alltmer liknar ett inbördeskrig. Det är inget som ligger i någons intresse. Det kan säkert finnas de som menar att detta, tillsammans med en ökad intern konflikt i Libanon, leder till att Israel utsätts för mindre tryck och mindre hot mot Israel. Det är fel, ett sönderfall i det som är den palestinska myndigheten kan leda till en irakisering som lämnar större utrymme för de mest hämningslösa krafterna. Det är i Israels intresse att ha en stabil utveckling på Västbanken och i Gaza och det är i ingens intresse att olika grupper mördar varandra i en skala som påminner om inbördeskrigets skala.
Men det ökade våldet mellan palestinska grupper visar på en våldsbenägenhet och idealisering av våldet som är en viktig förklaring till de förhållandens som präglar regionen i ett bredare perspektiv, från Iran till Libanon, från Syrien till Gaza. Mot den bakgrunden är de svenska frikyrkornas kampanjer lätt förvånande.
== Ska barn leka att man märker judar med Davidstjärnor? ==
Ska man låta barn leka rollspel där man utmärker judar med Davidsstjärnor för att sedan markera att de tittar argt på araber och inte låter dem få del av det vatten som finns? Och om någon lanserar ett sådant rollspel för att förklara konflikten i Mellersta Östern, vem tror man det är?
Faktum är att det är de svenska frikyrkornas samarbetsorganisation Diakonia www.diakonia.se/sa/node.asp?node som på det här viset bedriver kampanj mot Israel, på människornas sida som man finkänsligt uttrycker det.
Med tanke på att Israel är det enda landet där araber har full rösträtt, full yttrandefrihet och är demokratiskt valda till parlamentet samtidigt som det är på Västbanken och i Gaza som de enda demokratiska valen på arabiskt territorium har avhållits är det märkligt att det så entydigt är Israel som Diakonia vill bedriva kampanj emot.
I Syrien och Iran, för att ta några av Israels grannländer där kristna förföljs, råder inte bara brutal diktatur, man utvecklar liksom Hamas, Hizbollah och andra palestinska terrorgrupper medvetet en antisemitism där judar beskrivs som icke-människor som bör dödas just därför, man understöder och finansierar terrorism och självmordsbombare och motarbetar existensen av kristna grupper med diktaturens vanliga medel. Men det är mot demokratin Israel som Diakonia ställer sig på människornas sida.
Historiebeskrivningen i rollspelet är också fascinerande. När Nasser mobiliserade de egyptiska styrkorna och drev bort FN från Sinai för att tillsammans med en unik militär övermakt från Syrien, Jordanien, Irak och Saudiarabien krossa Israel beskrevs det som lite löst prat som gav Israel anledning till aggression: 1967 hade växte återigen spänningarna i regionen som aldrig varit lugn. Grannländerna Egypten, Syrien och Jordanien började rusta upp och prata om att attackera Israel. Men Israel hann före och attackerade Egypten.
Och terrorgruppernas självmordsbombningar mot civila beskrivs som en engångshändelse i mer normal krigföring:
1994 införde två palestinska grupperingar, Hamas och Islamska Jihad självmordsbombningar som vapen i kampen mot Israel. 70 israeler dödades under det första året. Att terrorn fortsatt under 13 år nämner inte Diakonia i sin kampanj.
Det finns inget om den totalitära islamismen som riktar sig mot demokrati och fria människor, som gör judehatet till ideologi i den kampanj som Diakonia driver, ej heller något om det faktum att Hamas vägran att erkänna Israel och stödet till raketattacker och självmordsbombningar binder det egna folket till en ockupation som hindrar självständighet och utveckling. Istället utvecklar Diakonia rollspel där man lär barn att israeler ska utmärkas med judestjärnor och är människor som vägrar andra människor att få vatten. Det är något unket över Diakonias kampanj. Man gör den hotade och terroriserade till den skyldige för dem som lider under dem som hotar och terroriserar.
Under nästa vecka kommer fokus vara på Europeiska unionens toppmöte under midsommarhelgen med allt vad det innebär för den fortsatta utvecklingen av ett Europeiskt fördrag. Under morgondagen kommer jag tillsammans med vår gruppledning träffa det kommande portugisiska ordförandeskapet som kommer att få som sin uppgift att föra fördraget i hamn. Till både detta och det kommande fördraget återkommer jag.
Hälsningar,
Gunnar