Hoppa till innehåll

Nu formas en ny tid

Nyårsafton 2010. Jag tror det är rätt att säga att vi sällan har sett en sådan osäkerhet kring vad som ska komma ut ur ett kommande år. Vad som kommer bli de närmaste årens utveckling är i dag svårare att ana än på mycket länge.

Det handlar om hur världsekonomin kommer att utvecklas, om hur säkerhetspolitiska mönster påverkar oss, där hoten om terrorism nu blivit tydliga även i vår del av världen, det gäller, hur skuldkriserna i Europa och USA kommer att påverka världsekonomin liksom de mest utsatta länderna, hur spänningen inom EU mellan tillväxtekonomier och skuldekonomier kommer att påverka beslutsförmåga, hur europeisk konkurrenskraft kommer att utvecklas under ett decennium av åtstramningar, hur Ryssland kommer att påverka sin omgivning och vilken roll Kina och inte minst USA kommer att kunna spela. Ur alla dessa och andra frågor kommer världen formas under de kommande åren. Det är inte minst den ekonomiska utvecklingen som kommer att avgöra vad som sker.

Världsekonomin är på väg ut ur krisen. Men det är en ny världsekonomi. Mindre dominerad av USA och Västeuropa, mer beroende till nya framväxande ekonomier. Vi har i dag flera olika stora ekonomier, som tävlar om att vara de mest betydelsefulla, på olika sätt. Hur man än räknar så kommer den kinesiska ekonomin att kring 2020 vara större än den amerikanska.

Hur detta kommer att påverka det internationella samfundet kan vi bara föreställa oss. Inte bara för att USA inte är den största ekonomin utan också för att USA under lång tid framöver kommer vara ett skuldsatt land. Det ställer desto större krav på Europa. Europa är världens största ekonomi, om vi bara kan fungera som en ekonomi. Då finns här en möjlighet till dynamik och innovationer som kan bidra till ett globalt ledarskap. Det tror jag måste och kommer att vara förbundet med en ekonomisk integration av den transatlantiska ekonomin.

Det kommer att ställa stora krav på Europa och på EU, liksom på Sverige. Det räcker inte att vi städar upp i EU-budgeten eller att vi renodlar ersättningssystemen och jobblinjen. Europas och Sveriges utmaningar är större än så. De problem som vi i dag ser i form av stora underskott är en funktion av en politik som sett utgiftsökningar som vägen ut ur krisen men beror ytterst på för svag konkurrensförmåga i södra Europa.

Den konkurrensutmaning som dessa länder mött de senaste 20 åren håller på att underminera en gammal föreställning om att Europa tillsammans med USA har monopol på innovation och världsledande forskning, och därmed världsledande företagsamhet och ekonomier. En motsvarande konkurrensutmaning kommer att möta de mer avancerade europeiska ekonomierna de kommande 20 åren. Norra Europa håller på att bli ett bälte av konkurrenskraft men det räcker inte. Vi måste utvecklas mer om vi ska kunna ta ett ledarskap av betydelse för både Europa och för oss själva.

Vi måste förnya oss vad gäller arbetsmarknad så vi anpassar oss till de förutsättningar och behov som råder i ett kunskapssamhälle istället för ett regelsystem som växte fram i industrisamhället för fyrtio år sedan. Det motverkar sitt eget syfte om människor som byter jobb ska ständigt byta bort sin trygghet på arbetsmarknaden. I en kunskapsekonomi är jobbytena nämligen en del av dynamiken när det gäller att förmedla och ta vara på kunskaper.

Vi måste vara mest attraktiva för forskning och kunskap, inom ekonomins alla områden. Därför kan vi inte ha en expertskatt som beskattar kunskapsintensiva jobb hårdare än andra. Det ekonomiska mirakel Sverige har gått igenom under de senaste 20 åren, från en skuldsatt ekonomi drabbad av 1980-talets excesser till den mest stabila i Europa, har förenats med sänkta skatter. Det måste vi kunna fortsätta med som ett verktyg för att skapa social trygghet utan bidrag och offentlig kontroll över människors vardag.

Vi måste förändra vår bostadsmarknad så att den erbjuder både rörlighet och en möjlighet till fler investeringar i nytt boende. Det är i sig den viktigaste insatsen mot så kallade bubblor på fastighetsmarknaden.

Sjukvården måste förändras vidare till att förena service och lättillgänglighet med kvalitet och sjukvård anpassad till människors många olika behov. Det ställer inte större krav på politisk styrning utan på medel för dem som arbetar inom sjukvården och de som behöver den att styra genom sina beslut mot både vettig resursanvändning till omedelbarhet närd det behövs.

Universiteten måste bli kunskapens centra i våra samhällen. De måste vara naturliga utgångspunkter för företagande och för innovationer och kunna utvecklas i takt med behov, idéer och initiativ.

Den sociala tryggheten måste bygga på människors makt och kontroll över den egna vardagen. Det ställer krav både på låga skatter och valfrihet.

Det är ett nytt samhällstänkande som måste växa fram. Ett tänkande som än en gång kan bidra till det som gjorde Europa ledande, som frigör enskild skaparkraft och företagande i dess vidaste bemärkelse.

Kan inte Europa ta denna ledning, i att forma ett nytt samhälle som klarar globaliseringens alla utmaningar, riskerar vi att förlora när andra utvecklas och andra idéer får en ekonomisk plattform som de aldrig tidigare har haft. Därför måste Europa genom fortsatt ekonomisk integration bli en ekonomi som också blir världens störstas.

En värld där mänskliga fri- och rättigheter inte ifrågasätts kan nämligen inte domineras av ekonomier som överlever genom att förtrycka dem.

Fria samhällen världen över behöver forma en allians som innebär gemensamma krav på den internationella världsordningen. Den alliansen måste bygga både på ekonomiskt ledarskap och förmåga och på en förmåga att värna de idéer som är fria samhällens grund och förutsättningar för freden varhelst den hotas. Det är en ny värld som börjar 2011. Desto osäkrare dess framtid är desto tydligare måste vi Europas roll vara.