Med ett antal personliga tillmälen går Marita Ulvskog och Åsa Westlund till attack på moderat miljöpolitik (Brännpunkt 9/9). Deras tes är att de framgångar som svensk miljöpolitik har på det internationella planet inte beror på alliansregeringen och inte på Moderaterna och framförallt inte på Moderaterna i Europaparlamentet som i Ulvskogs/Westlunds värld vill förstöra miljön.
Låt oss gå igenom deras invändningar för att visa att det egentligen förhåller sig tvärtom, och hur de hittar på, förenklar och vilseför läsarna för att bevisa sin tes.
Westlund/ Ulvskog angriper Gunnar Hökmark för att han yrkade avslag på förslaget till det så kallade energieffektiviseringsdirektivet. Det är sant eftersom förslaget bröt mot grundläggande regler om subsidiaritet. Hela den svenska riksdagen stod enhälligt på samma sida som han i den frågan. Ulvskog/Westlund röstade däremot i strid med sitt eget parti – och alltså hela riksdagen – för att ge EU makt över bland annat renoveringstakten av kommunhus, dagis och andra offentliga lokaler.
Vårt agerande ledde till förändringar som minskade detaljstyrning och värnade medlemsstaternas rättigheter. Och vi moderater röstade för det slutliga resultatet när subsidiariteten var värnad.
Ulvskog/ Westlund angriper oss också för att vi inte verkat för ett förbud mot import av skiffergas. Det är dock lite oklart om de på fullt allvar menar att EU, eller Sverige, inte ska importera naturgas från länder som USA, Kanada, Quatar, eller Polen, för att ta några exempel. Hur skulle det gå till? Menar de att Sverige ska sätta dessa länder i blockad om de tillåter utvinning av skiffergas? Eller tror de att gas från skiffer kommer i särskilda pipelines och båtar?
Och så angriper de oss om utsläppsrätterna. Vi anser att ett fungerande system förutsätter att man inte ständigt ändrar spelreglerna. Då försvinner energiintensiva investeringar och jobb ut ur Sverige och Europa. Vi uppnådde förändringar som uppfyllde våra krav och som ger stabilitet för de 400 000 svenska jobb som är beroende av energiintensiv industri. Det var vi moderater som uppnådde detta. Inte Ulvskog/Westlund som inte tycks bry sig om jobben försvinner ut ur Sverige.
EU har minskat utsläppen av växthusgaser med drygt 15 procent sedan 1990. Hela unionen står idag för ungefär 10 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Utsläppen har minskat successivt och bara förra året minskade utsläppen i EU med drygt två procent. Svensk klimatpolitik, som Ulvskog och Westlund angriper, minskade utsläppen med mer än 10 procent förra året och gör Sverige till ett av de EU-länder som minskar snabbast. Vi har system för att minska utsläppen som ger resultat.
Samtidigt finns det många länder som kontinuerligt ökar sina utsläpp. Brasilien, Indien, Kina och Ryssland hör till de som ökat sina utsläpp mest. BRIC-länderna står idag för mer än en tredjedel av de globala utsläppen av växthusgaser. Trots detta är trycket på dessa länder för lågt för att det ska hända något i klimatförhandlingarna.
Vi har internationellt sett låga växthusgasutsläpp i Sverige och det ska vi vara stolta över. Vi ska göra mer för att upprätthålla ledarskap och värna miljön, men vi måste väga konsekvenserna av ytterligare åtgärder mot nyttan och öka trycket på de länder som inte gör något, så de börjar ta ansvar. Annars hjälper inte europeiska beslut. Det är nämligen inte tillräckligt att EU minskar utsläppen, även om vi gör det med 100 procent. Det krävs att alla länder bidrar och tar ansvar för sina utsläpp.
Men Ulvskog/Westlunds bidrag är ett försök till storgräl i marginalen av de verkliga skillnaderna i de stora framtidsfrågorna.
GUNNAR HÖKMARK (M)
CHRISTOFER FJELLNER (M)
ANNA MARIA CORAZZA BILDT (M)
ANNA IBRISAGIC (M)
Europaparlamentariker