Hoppa till innehåll

När visionen byts ut mot en skräckbild

Ett grundläggande problem för Håkan Juholt när han i dag skriver på DN Debatt är att hans bild av verkligheten är präglad av en retorisk vilja att beskriva en avgrund medan hans visioner hämmas av den vardag han ser.

Å ena sidan tecknar han en bild av ett ekonomiskt förfall tillsammans med en vård i spillror och en sönderfallande infrastruktur. Och så ser Sverige inte ut, vilken politisk utgångspunkt man kan ha. Brister i vården är oacceptabla men är just brister, inte en beskrivning av vården i sig.

Attacker på privat vård löser inte problemen med den offentliga vård som man inte kan byta ut eller kräva förnyelse av för fortsatta uppdrag. Utrymmet för privata vårdgivare att göra fel är oändligt mycket mindre än för offentliga. Hans förhoppning om försenade tåg i vinter bygger mycket mer på försummade investeringar under många socialdemokratiska år än de ökade anslag som blivit resultatet under alliansen. Och ekonomiskt klarar sig Sverige än så länge genom krisen på ett unikt sätt, med tillväxt och stigande sysselsättning och utan sparkaos.

Å andra sidan begränsas hans vision av avgrundsbeskrivningen. Kvar blir inte en vision om att gå vidare utan om att försöka göra om det som socialdemokratiska regeringar har försökt göra, nämligen styra samhället genom att sätta mål istället för att reformera.

En lam förhoppning om att ett sysselsättningsmål i sig löser problem om man samtidigt bygger lite mer järnväg och annat är inte mycket till vision. Någon vision om hur människor ska kunna utveckla samhället, hur vården genom mångfald och alternativ ska kunna ständigt förnya sig och människors trygghet eller hur Sverige ska öppna upp för nytt företagande och nya investeringar har han inte. Eller hur Sverige ska kunna ta täten i kunskapssamhället, företagandet och välfärdens utveckling i en värld som är så annorlunda än hans från 1960-talet.

Istället för förmågan att etablera en vision tvingas han tala om en skräckbild av dagens verklighet som få känner igen sig i. Det är bara den egna Tea Partyrörelsen som vill känna igen sig i Sverige som ett land i förfall.

Bloggar: Böhlmark, Björndahl, Andrén, Bernthling, Hagbom, Birgitta samt Andersson.