Kör man på en motorväg med 20 kilometer i timmen är en ökning till 30 kilometer väldigt mycket. Det är nämligen en ökning med 50%. Men 30 kilometer på en motorväg är likväl mycket långsamt. Man kommer att bli omkörd av bil efter bil, även om man inbillar sig att man gjort en unik ökning av hastigheten. Man kan till och med ses som en trafikfara.
Tyvärr är det motsvarande förvillelse som just nu drabbar svensk försvarspolitik. En uppgång från en mycket låg nivå till en något högre men likväl mycket låg nivå, beskrivs som en rekordökning av de svenska försvarsanslagen.
Det som nu diskuteras utan att regeringen ens sagt sig vilja skriva på är att försvarsanslagen 2025, alltså först om fem år, bara ska motsvara 1,5% av våra samlade resurser, till skillnad från dagens 1,0% vilket är rekordlågt i svensk historia och unikt lågt bland våra grannländer. Mer än så har man inte enats om. Och till slut ville som sagt regeringen inte ens skriva under på den överenskommelse som fanns om detta i Försvarsberedningen. Det var därför som Försvarsberedningen till slut bara stöddes av S, Sd, MP och V.
Med försvarsanslag på 1,5% av BNP kommer Sverige fortsatt vara det land som ligger lägst kring Östersjön, eftersom andra länder legat högre och dessutom ökat på väsentligt mer inför de växande hoten från Ryssland.
Det vill säga, om fem år – 2025 – kommer vi ha samma nivå på försvarsanslagen som vi hade tjugo år tidigare – 2005 – när de redan då var för låga och vi därefter har sett en snabbt försämrade säkerhetspolitisk situation genom omfattande rysk upprustning, ökad aggression och pågående provokativa aktiviteter i vår närhet. Så ser det ut när man på motorvägen behöver en timme för att accelerera från 20 kilometer i timmen till 30.
Poängen med att tala om de procentuella anslagen är att det bara är så vi kan jämföra vilka försvarssatsningar vi gör som enskilda länder. Det talar inte bara om för oss hur stor del av vårt samhälles resurser som vi är beredda att avsätta för att försvara samhället. Det säger också något om hur vi långsiktigt stärker eller försvagar försvaret. Ligger vi under den långsiktiga andelen leder det till en långsiktig nedrustning när försvarets förmågor ska omsättas. Ligger vi över innebär det en förstärkning.
När flygplan, ytstridsfartyg eller stridsfordon som ska ersättas av nya blir de färre eller sämre om man ligger under den långsiktiga nivån men kan bli bättre om man ligger över. Det innebär att med bara 1,5% så kommer det inte vara möjligt att uppnå det försvar som Försvarsberedningen i sak är överens om. Då kommer Sverige ha ett svagare försvar än vad omvärlden kräver.
När Ryssland gör anspråk på att kontrollera Östersjön på havet och i luften kommer vi inte kunna vara där. Inför provokationer eller hot om små väpnade operationer kommer vi sakna den omedelbara förmåga som krävs. Utsätts vi för konventionella hot kommer vi antingen ha en för svag armé eller för stora brister i flyg och marin.
I veckan som gick genomfördes Folk och Försvars årliga konferens i Sälen. Där var alla i år överens om att Ryssland är ett hot mot svensk säkerhet och suveränitet, liksom Kina i andra former också är det och liksom vi även i fredstidens gråzon möter angrepp från dem som vill oss illa. Den enigheten borde leda till det som gäller för våra grannar, nämligen försvarsanslag på 2% av BNP. Då gör vi vår del i arbetet för fred och säkerhet.