Det är ett uttryck för ett växande misstro och missnöje som nu gör att ledande socialdemokrater distanserar sig från socialdemokratins och de rödgrönas kampanj. Göran Perssons underkännande för några dagar sedan liksom Björn Rosengrens reflektioner kring vad som händer med socialdemokratin efter valet är inte bara ett uttryck för att de ser ett socialdemokratiskt nederlag framför sig utan än mer för att man inte känner det egna partiet. Genom samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har socialdemokratin tappat kontrollen över de frågor där man själva internt har behövt kompromissa för att framstå som trovärdiga.
Men när utrikespolitiken tas över av kompromisser med Vänsterpartiet och tillväxtpolitiken styrs av kompromisser med det tillväxtfientliga Miljöpartiet och de statssocialistiska vänsterpartisterna har Sahlin blir den interna balansgången för svår. Därför ser vi hur infrastrukturfrågor dompteras av Miljöpartiet samtidigt som socialdemokratiska företrädare nu tvingas försvara att Sverige ska avbryta en FN-beslutad fredsoperation i Afghanistan och ledtemat att amerikanska trupper ska dras tillbaka från utländska baser.
Då uppstår också den lite absurda situationen att socialdemokraterna på gator och torg säger att man vill höja skatten för de välbärgade men tvingas förhandla med vänstern för att riktigt rika ska undantas från förmögenhetsskatten. Hur den förhandlingen kommer att sluta känns rätt uppenbart. Och är samtidigt ett uttryck för ett förlorat ledarskap.
Med den utvecklingen står vi inför tre kommande valveckor där de rödgröna kommer att få ge ständigt nya besked och där mönstret om en allt starkare vänster blir tydligare för varje kompromiss.
Om detta, och konsekvenserna för Sverige i Europa, kommer mitt kampanjande de kommande veckorna handla om, liksom att vi nu måste fortsätta med en politik som gjort oss ledande i Europa när det gäller stabilitet och tillväxtmöjligheter. Denna vecka blir det en avstickare till Bryssel för att under morgondagen förbereda nästa Strasbourgsession och torsdag förmiddag en debatt om europeisk stabilitetspolitik där Sverige har en del erfarenheter, och där vårt lettiska grannland har andra, som båda visar att politiska beslut är avgörande för hur man upprätthåller eller uppnår stabilitet i de offentliga finanserna.
Läs vad andra bloggare skrivit: Persson, Tokmoderaten.