På Politikerbloggen i dag skriver jag om hur föräldraförsäkringen på grund av vänstern blivit en EU-fråga.
Det framstår i den politiska debatten ibland som en djärv idé att människor själva ska få bestämma över det som berör deras egna liv. Skälet är enkelt. Alltför många politiker betraktar politiken som sitt dockskåp eller ångmaskin där de ska styra inte bara samhälle utan också människors liv, i tron att de vet bättre än människor själva vad som är det rätta.
Eva-Britt Svensson och vänsterpartiet tillhör i allra högsta denna grupp av vetbästare. De vill styra och ställa och dirigera över ekonomi och människors sociala vardag. Om vänsterpartiet fick som de ville skulle det inte finnas några alternativ för människor att själva välja. Det gör också att vänsterpartiet gärna, trots att de vill ta Sverige ut ur EU och dessutom upplösa EU, gärna utnyttjar EU till att bestämma över människors vardag, oavsett om det är en europeisk fråga eller ej. Den demokratiska centralismen tar över motståndet mot EU när man väl tror sig ha ett tillfälle att styra över även alla européer hur deras liv ska vara, oavsett om det är något som hör hemma på EU nivå eller ej. Därför vill Svensson gärna använda parlamentets kvinnoutskott till att styra över föräldrars vardag och föra upp frågor som rör föräldraförsäkring till EU-nivå. Men då blir det lätt så att alla andra som också vill styra och ställa tycker något annat. Det har nu hänt när parlamentets kvinnoutskott vill reglera inte bara föräldraförsäkring, som borde vara medlemsstaternas fråga, utan också hur de ska fördelas, något som borde vara föräldrarnas sak att avgöra.
Vi kommer att rösta emot i denna fråga av det enkla skälet att vi inte anser att EU ska styra över det som är medlemsstaternas och föräldrarnas angelägenheter. Hon kommer att rösta emot eftersom hon vill reglera på ett annat sätt. Men då accepterar man att EU ska styra över det som hör hemma hos oss själva.