Ett förstatligande av individers beslut om hur de ska fördela sin föräldraledighet är inte individualisering annat än med nyspråk. Tanken på att kalla det individualisering att frånta individerna beslutsfattandet om hur föräldraledighet ska fördelas, för att istället låta kollektivets uppfattning om hur könsfördelning ska styra över de enskildas vilja, matchar Orwells nyspråk om krig och fred.
En individualisering innebär att individer bestämmer. De enskilda föräldrarna kan när det gäller föräldraledighet tillsammans med varandra bestämma om hur de ska ta ut sin föräldraledighet. Det kan tyckas vara rimligt och relevant. Två föräldrar bestämmer över hur de ska fördela den föräldraledighet som är till för barnet. Den enskilde individen kan överlåta en del av sin ledighet till den andre individen men individerna bestämmer tillsammans. Det är individuella beslut över den egna vardagen.
Att förstatliga detta beslut för att på kollektiv grund bestämma över individerna, att ta ifrån individerna beslutsmakten över sina liv har inget med individualisering att göra, bara med att staten, eller en politisk majoritet, anser sig ha rätt att bestämma över individerna eftersom man anser att individerna gör det sämre och staten på individernas vägnar gör det bättre.
Det är ett förstatligande och en kollektivisering baserat på en kollektiv indelning av individer i kön. Individen förlorar sin beslutsmakt och reduceras till en könstillhörighet utan individuell vilja och rätt. Det är inte att ge individen vare sig makt, inflytande eller respekt. Statliga och kollektiva beslut bygger på att man bortser från individens egna önskemål, vilja och beslutsrätt till förmån för en kollektiv indelning.
När den socialdemokratiska partikongressen applåderade sitt beslut att förstatliga individernas beslut över föräldraledigheten applåderade man att man tog makten över människors vardag och liv genom att besluta om att andra människors föräldraledighet ska beslutas över deras huvuden. Det kan man tycka är bra och rätt, om man anser att staten vet bäst och har rätt att styra över människors liv men det är ingen individualisering. Det är ett förstatligande av individers beslut och en kollektivisering av den enskildes vardag.
Det är därför logiskt att beslutet stöds av socialister och kollektivister som även i andra fall är ifrågasätter individers frihet och rätt att besluta över vardagen. Mer udda är att politiker som annars anser sig bejaka den enskildes frihet gärna ser att staten tar över individuella beslut. Någon individualisering är det som sagt inte utan snarare en härskarteknik över enskilda människor.