Hoppa till innehåll

När desinformation blir kampanjmetod vinner trollen och demokratin förlorar

Den socialdemokratiska valledningen inom S och LO skryter nu med att man kommer att agera ännu värre på nätet, i kampanjen och i traditionella media än vad man gjort. Det faktum att alliansen vill förändra lagstiftningen om anställningstrygghet påstår de innebär att ingen anställningstrygghet kommer att finnas, utan att alla anställda kommer att kunna utpressas och hotas. Förslaget om att det ska finnas jobb med längre ingångslöner förklaras med lögnen om att löntagares löner ska sänkas.

Den valfilm som LO visar är ett osmakligt exempel på en propaganda som syftar till att desinformera, förvirra och skrämma.

Peter Hultqvist, försvarsminister som inget såg och inget gjorde när Transportstyrelsen bröt mot svensk säkerhetslagstiftning och som nu försvarar en fortsatt nedgång i försvaret, hävdar att moderaternas arbetsmarknadspolitik är av sovjetiskt slag, som om han menar att det totalitära förtryck som präglade Sovjetunionen har något att göra med reformer av svensk arbetsmarknad. I sak är det en ren desinformation men vad värre är politiskt sett en relativisering av det förtryck miljoner människor led under i Sovjetunionen.

Margot Wallström skrev en annan artikel där hon insinuerar att moderaterna går Moskvas ärenden. Man kan ha många uppfattningar om svensk säkerhetspolitik och om det är någon som trott att dialog med Putin är viktigare än ett starkare svenskt försvar, Natomedlemskap och klara avståndstagande till Rysslands aggression och krav på att Östersjön ska bli ett fredens hav är det Margot Wallström. Därmed går hon inte Moskvas ärenden. Hon för en dålig och inkonsekvent utrikespolitik. Och hon vet självfallet att det är en ren desinformation att hävda att moderaterna skulle gå Moskvas ärenden.

LO förklarar på sitt twitterkonto och genom sina ledande företrädares tweetar att man nu ska överträffa sig själv i arbetet på att smutskasta moderaterna, förnöjda och glada.

I Europavalrörelsen 2014 kommer jag ihåg hur SSU aktivt drev en nätkampanj för att hävda att jag och moderaterna var emot aborter, eftersom vi inte röstat för att EU ska besluta om den frågan, något vi gjorde eftersom vi anser det ska vara en fråga för Sveriges riksdag och andra nationella parlament och inte för EU. Det visste självfallet SSU´s ledning men man körde på osanningarna. Och man förledde sina medlemmar till att tro på osanningarna. När jag efter en av slutdebatterna kom ut ur TV-huset möttes jag av skrikande SSU-are som använde högtalare rakt in i öronen, upphetsade av den egna desinformationen och osanningarna. Jag klandrar inte dem som stod där men det var en ledning som hade brustit i ett mer fundamentalt ansvar för ett hederligt debattklimat.

Under hela den valrörelsen liksom valrörelsen inför riksdagsvalet 2014 var det svartmålningen om att Sverige höll på att gå sönder som dominerade socialdemokratisk propaganda. Det var framförallt utvecklingen i Malmö och Göteborg som de använde. De la grunden för Sverigedemokraternas framgångar genom att svartmåla det svenska samhället som då, liksom nu, stärkte sin ställning som Europas land med högst sysselsättning och där utgifterna för välfärd ökade kraftigt. Nu är det bara Sverigedemokraterna som använder den svartmålning som socialdemokraterna la grunden för.

När jag läser vad socialdemokratiska företrädare nu säger om moderater och om alliansen skrämmer det mig en hel del. I ett samhälle som måste skydda sig mot desinformation och nätets osanningar använder sig regeringspartiet av desinformation och osanningar. Konstigt nog utan att alla reportrar och media som reagerade mot en moderat valfilm för att en bilbrand som symboliserade bilbränder i Göteborg inte var en äkta svensk bilbrand – sådana låter sig inte alltid fångas på film – utan filmad i Kanada.

De faktakollar som olika redaktioner har sagt att man ska ägna sig åt tycks acceptera den socialdemokratiska svartmålningen som en relik som hör valkampanjer till. S har rätt att desinformera och fara med osanning. Det är som om det på sätt och vis vore socialdemokratins privilegium. Det är självfallet ett fattigdomsbevis att inte kunna klara debatten utan att fara med osanning om motståndaren. Det tyder inte på starka argument för den egna saken.

Det som skrämmer mig är inte deras framgångar. Deras svartmålningar 2014 ledde dem inte till seger utan till ett bakslag.

Det som skrämmer mig är att de legitimerar desinformation och osanningar, att de bidrar till ett debattklimat där ingen vet vad som är sant eller falskt och att deras ledande företrädare hyllas för sina osanningar istället för att tas i örat av partiledning eller rättas av media.

Det blir svårare att hålla det svenska samhället rent mot trollfabriker och desinformation när det ledande regeringspartiet inte kan klara av gränsdragningen mellan hård debatt och massfabricerade osanningar och propaganda som har desinformationen som syfte.

Det är inte socialdemokraterna som vinner på att nyttja trollens metodik utan dem vars politiska budskap lever på trollfabriker med syfte att underminera förtroendet för demokratin. Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson bör tänka sig för, inte bara när det gäller deras medarbetares agerande utan också vad de själva säger.