Regimen Assad har upprepade gånger bedrivit kemgasattacker mot sin befolkning. Vidare har man genomfört bombningar som i sin grymhet och hänsynslöshet mot civila bryter mot folkrätten. Mer än en halv miljon människor har mist livet i bombningarna och Assads krigföring mot sitt eget folk. Ryssland har genom militär närvaro och genom sina egna militära aktioner bidragit till denna krigföring. I Säkerhetsrådet har man blockerat varje möjlighet att agera mot den syriska regimens krigföring med förbjudna vapen. Ryssland har tvärtom bidragit med stöd till denna krigföring, samtidigt som man också själv använt kemvapen i Storbritannien.
Det faktum att Ryssland dels ignorerar folkrätten i alla delar, dels blockerar varje form av beslut i FN för att upprätthålla den och reagera mot brott mot den skapar en situation som tyvärr inte är ovanlig i FN. Det faktum att Syrien just nu är ordförandeland i FNs Nedrustningsforum, som bland annat leder arbetet mot kemvapen, visar på den dysfunktionalitet som drabbar världsorganisationen i frågor som dessa.
Tanken på att Syrien och Ryssland inte ska möta några andra reaktioner än upprörda uttalanden och fördömanden bygger på en att man institutionaliserar maktlösheten utifrån den kriminelles villkor. Det strider mot folkrättens mest grundläggande tanke att det internationella samfundet har ett ansvar för att civilbefolkning och människors liv ska värnas. Ryssland och Syrien bryr sig inte om några fördömanden. De blockerar dem i FN och struntar i enskilda länders upprörda ord. De avvisar tvärtom all kritik och alla reaktioner som baserade på lögner. Senast hävdade man att det var Storbritannien som var ansvarig för kemgasen i den senaste attacken. Den medvetna och uppenbara lögnen blir till ett hån mot det internationella samfundet och dess lagar och regler.
De bombningar som genomfördes i natt av amerikanska, brittiska och franska enheter skapar självfallet inte fred i Syrien. Men de är en reaktion mot ett krigsbrott där alternativet är ingen reaktion alls mot en massmördare och hans allierade. Det är också en reaktion att Ryssland inte utan reaktioner kan eskalera sin krigföring i Syrien och öka sin dominans. Det är en gräns som har satts. De som i frustration har sett massmördandet pågå år efter år och som har noterat att röda linjer har överträtts bör välkomna det. Annars lämnar man i praktiken fältet fritt för det fortsatta folkmordet, för nya och återkommande anfall med kemvapen samt öppnar för Ryssland att göra som man vill även i andra delar av världen. Sådan är den folkrättens verklighet som inte följer kartan.
Verkligheten handlar om att Syrien och Ryssland inte bara struntar i folkrättens regler och former utan även i dess skydd av civila och förbuden mot kemvapen. Bomber och missiler som drabbar regimens centra för kemvapen och för dess stridsledning mot befolkningen ska bedömas utifrån just detta och det som är folkrättens regler och syfte. Om den svenska regeringen anser att det är bättre att inget görs mot krigsförbrytarna bör man säga det. Inte hänvisa till ett regelsystem för beslut som krigsförbrytarna blockerar.