Det vilar en lätt anstötlig förundran över avrättningen och styckningen av den saudiarabiske journalisten Khashoggi. Det finns alla skäl till förundran. När ett land mördar en av sina medborgare i ett annat land, om än på dess konsulat, är det ett uttryck för en totalitär maktutövning som inte accepterar gränser för sin brutalitet. Den makabra historien om hur 15 personer, varav en rättsmedicinare skicklig i kroppsstympning, flygs in till Istanbul från Saudiarabien, och dess fortsättning är absurd.
Men vi bör däremot inte förundras över brutaliteten, grymheten och hänsynslösheten hos regimer som denna. Det är en anstötlig naivitet som bygger på att man inte förstått alla offer som regimer som denna bär ansvaret för och alla förtrycka som lider under deras brutalitet. I slutna samhällen mördas dissidenter, motståndare, misshagliga journalister och rivaler. Det är så regimer i dessa länder håller sig flytande. Så är det i Saudiarabien och så är det i länder som Ryssland och Iran, och inte bara där. Våldet och mordet är diktaturens vapen.
Förvåningen över att regimer som dessa har makthavare som inte tar hänsyn till människors frihet eller liv tyder på en politisk naivitet som gynnar dessa regimer. Det är som att många har valt att inte se, inte tro och inte veta, eftersom det är lättare i relationerna med dessa länders makthavare.
Diktaturer och laglösa styren låter döda dem som går dem emot eller som avviker från regimens mönster. Så ser världen tyvärr ut och det är inget man ska lära sig leva med genom att låtsas som att det inte är så.
Det är ett moraliskt lågvattenmärke att den rödgröna regeringen sökte sitt stöd till invalet i Säkerhetsrådet hos regimer som dessa. Margot Wallströms en gång inställda anförande inför Arabförbundet i Kairo, som sedan publicerades, var en lång text av flirt med dessa regiemr baserad på föreställningen att regimer som använder våldet som vapen egentligen innerst inne skulle dela demokratins värderingar.
Besöken i Saudiarabien och Iran där svenska regeringsföreträdare spelade med i dessa länders påstådda jämställdhetssträvanden, som bygger på att kvinnor reduceras till en grupp med särskilda och begränsade rättigheter, var i grunden skamligt. När Stefan Löfven medkännande sa att vi även i Sverige har problem med jämställdhet relativiserade han en politik som med mord, våld, piskning och förakt förtrycker kvinnor med den svenska debatten om deltider och pensionsvillkor.
När Margot Wallström upprepade gånger fördömt Israel för sina åtgärder mot extremistiskt våld och antisemitisk terror, samtidigt som de regimer som vill förgöra Israel med antisemitism som grund har fördömt landet, har hon relativiserat demokratin i Israel med diktaturers dödliga förtryck och hot om att döda judar.
Den Palestinska myndighetens korruption, stöd till terror och antisemitism har hon inte fördömt men väl Israels användande av våld mot dem som med terror och raketer vill döda judar.
Nu har Amnesty International redovisat situationen vad gäller tortyr och avrättningar på Västbanken. Det är än en gång tyvärr inte något nytt, men väl något som borde leda till åtgärder, om man inte öppet vill stödja våldets och hatets krafter. Åtminstone borde det leda till frågan varför Sveriges regering inte har reagerat mot den palestinska myndighetens brutala förtryck av palestinier. Lika begränsat har man reagerat mot Hamas som har ett skräckvälde på Gazaremsan och erbjuder en fristad för dem som vill beskjuta Israel med raketer.
Den ryska regimens avrättningar utomlands och i Ryssland är många och har drabbat rivaler om makten liksom dissidenter, journalister och andra människor som anses hota makten. Det är viljan att använda våld för att nå sina politiska syften som är den ryska regimens logik – inte demokratins eller det öppna samhällets.
Tyvärr är det inte hatet och det brutala våldet som är ägmat åt att förundra. Vi känner till det och vet att regimer som lever på våld och terror också utövar våld och terror. Det är blindheten inför detta som bör väcka förundran liksom naiviteten i relationerna med dessa regimer. Naiviteten är nämligen dessa regimers bästa stöd.