Heléne Fritzon vill hellre samarbeta med Europaparlamentets kommunister för att skapa majoriteter än med EPP som är parlamentets största partigrupp. Den största demokratiska partigruppen vill Fritzon undvika, vilket för övrigt kommer att vara omöjligt om hon vill uppnå seriös lagstiftning. De partier som är direkta arvtagare till Östeuropas diktaturer vill hon däremot, i sin tro att hon värnar demokratin med dem, samarbeta med.
Detta påtalade jag i Expressen, för det säger något om hur vi kan föra kampen mot extremism och demokratins fiender. Mitt påpekande var att om Socialdemokraterna vill bekämpa extremism är det oövertänkt att göra det tillsammans med extremisterna.
Det är något allvarligt som har hänt med svensk socialdemokrati när man, för att värna demokratin, föredrar att samarbeta med demokratins uttalade fiender. Partier som fortfarande försvarar Moskva när vi diskuterar hoten från rysk påverkanspolitik ser Fritzon som sina framtida allierade.
När Fritzon ska svara på detta säger hon ingenting om sina framtida kommunistiska allierade i Europaparlamentet. Hon förnekar inte att hon ser dem som allierade. Däremot svarar hon genom att fråga hur vi moderater gör, då hon menar att vi samarbetar med Viktor Orban. Det är att spela oförstående, eftersom vi efter många år av tydlig offentlig och intern kritik har sett till att det ungerska Fidesz är avstängt från EPP och förra året röstade för att sätta Ungern i ett artikel 7-förfarande.
Det är något helt annat än vad Socialdemokraterna har gjort med rumänska socialdemokrater som för en antiziganistisk politik, vill legalisera korruption, bekämpar dem som bekämpar korruption och nu har beslutat om utreseförbud för den tidigare antikorruptionsåklagaren Laura Codruta Kövesi som är nominerad till EU-åklagare. Utreseförbud!
Eller Malta! I Slovakien är den socialdemokratiske ledaren Fico välkänd för rasism och korruption. Tystnaden är dånande, nu även i Fritzons svar.
Men oavsett detta. En del har svårt att välja mellan demokrati och diktatur. Det gäller inte Fritzon. Hon kan välja mellan demokratins krafter och diktaturens arvtagare. Problemet är att hon väljer fel. Om detta bör valrörelsen handla.