Min kritik mot Miljöpartiet handlar om två saker och Jakop Dalunde bekräftar dem båda i sin replik. Det ena är symbolpolitiken som innebär att man prioriterar utspelens antal men inte förslagens verkanskraft. Det andra är att man inte inser att svenska och europeiska företag och dess globala konkurrenskraft är en förutsättning för teknikutveckling och klimatpolitiskt ledarskap och för att andra delar av världen ska vilja följa vårt exempel.
Miljöpartiets aktivism, som innebär att ena dagen beskatta de som förväntas leda teknikutvecklingen och andra dagen subventionera elcyklar till en obefintlig klimatnytta visar just detta.
Symbolpolitiken är något som Miljöpartiet valt att ta med sig till Bryssel och problemet är att deras politik i europaparlamentet präglas lika mycket av den överbudsaktivism som de uppvisar på hemmaplan.
I förhandlingarna om EU:s utsläppshandel, som inte är Miljöpartiets idé utan ett brett projekt som vi moderater varit avgörande för att få igenom under former som kunde få stöd, drev Dalunde och hans partikamrater en linje som om den hade fått genomslag skulle driva ut produktion och innovation från Europa. Att driva industrier bort från Europa är att underminera våra möjligheter att leda den globala teknikutvecklingen och leder inte till mindre utsläpp i världen utan större.
I förhandlingarna om EU:s energimål krävde Miljöpartiet reglerade investeringstakter för varje medlemsstat, vilket om det hade blivit verklighet effektivt hade underminerat marknadens långsiktiga investeringar och exponentiella utveckling. Inget av människans teknikframsteg har någonsin skett genom att politiker som Dalunde reglerat takten på investeringar.
Det är bra att Dalunde delar min uppfattning att EU är Sveriges främsta klimatpolitiska verktyg. Jag hoppas att det leder honom till slutsatsen att en skatt på svenskt flyg, som redan omfattas av EU:s utsläppshandel, inte hjälper klimatet utan bara drabbar svenskarnas möjligheter att resa inom landet. Eller att subventionerade elcyklar inte kan väga upp för ett bortfall av svensk elproduktion i form av kärnkraften som hade kunnat exporteras och bidra till att länder som Polen kan fasa ut den omfattande kolkraftsproduktionen.
Oavsett om det rör sig om rikspolitik eller EU-politik väljer Miljöpartiet hellre fem myror framför fyra elefanter. Problemet är att de glömmer att fyra elefanter väger väldigt mycket mer än myrorna. Däri ligger bluffen i Miljöpartiets klimatpolitik.