En regnig lördag eftermiddag i maj. Temperaturen 8 grader på Sandhammaren jämfört med högsommarväder i Stockholm känns orättvist och inte riktigt genomtänkt.
Blickar man ut i Europa, vilket dimman försvårar, saknas det inte utmaningar för politik och europeiskt samarbete. Ukraina har under de senaste veckorna kommit att bli ett land som tagit steg bort från Europa, med ansiktet mot Moskva. Samtidigt kvarstår pressen på länderna i södra Kaukasus och Moldavien. Här ser vi en konflikt mellan grundläggande värden som kan forma en del av europeisk historia för lång tid framöver. I Belgien ser vi slitningarna mellan det flamländska och det vallonska leda till politisk handlingsförlamning och motsättningar som tar över den politiska agendan. I Spanien och Portugal ser vi hur regeringar plötsligt har insett allvaret i den ökade skuldbördan. I Storbritannien en ny regering som måste snabbt ta sig ur sin skuldfälla. Grekland som för tillfället är räddat från statsbankrutten men som nu måste formulera en politik ur handlingsförlamning och kris. Europeiska finansmarknader som destabiliserats först av dåliga lån och en ekonomisk eftersläpning för att sedan exponeras och drabbas av de konsekvenser som stora statsskulder innebär. En europeisk ekonomi som riskerar att stagnera i krisens konsekvenser.
En del tror att detta, och mycket annat, skulle bli bättre av att det inte fanns gemensamma beslut och en europeisk politik. Resultatet skulle snarare vara än samlad europeisk handlingsförlamning.