Av frosten lätt försilvrade ängsfält som möter solens strålar ger en gyllene glans denna tidiga morgon. Befäster att morgonstund har guld i mund. Snart på väg till stämma i Göteborg med det nedslag på västkusten som det innebär.
Första Maj verkar mer ha blivit en överlevnadsdag för den socialdemokratiska ledningen. I ivern att visa sig radikalast av alla mot bonusar tog Wanja Lundby-Wedin , som PJ Anders Linder http://blogg.svd.se/pj?id=13374 påpekar i ordentligt och hävdade att aldrig för har så många skapat så mycket elände.
Det är möjligtvis det rika välfärdsperspektivet. Man kan också säga att aldrig förr har så många på så kort tid fått välstånd. Genom den globala marknadsekonomin har antalet människor i välstånd ökat från en miljard till fyra de senaste 30 åren. Dessa de fattigaste fick inte ens ett ord av LO.
Däremot är det många som på ett unikt sätt i styrelser och företag har klantat till det i den tillväxtprocessen. Dit hör den styrelse av avtalsexperter och förhandlare som fortfarande tycks vara osäkra om de avtal som de har förhandlat fram med sin vd. Så mycket till agitation är inte det.
Det andra stora vallöftet för dagen var Mona Sahlins om sänkt skatt på pensionärer. Med tanke på att retoriken veckorna innan har varit att man inte ska sänka skatter utan snarare höja dem för inkomster blir det lite vilset. Och så var det nog. Hur just detta, att missgynna jobbinkomster, skulle leda till att man som det hette sätter jobben främst får framgå i senare forskning. Men det var en vilsen socialdemokrati som marscherade i går. Lite chockad över världen, den nya tiden, bonusar och opinionssiffror. De var nog rätt glada att den dag då de måste visa extra entusiasm var över.
I Göteborg kommer jag tala om kampen mot protektionismen, och om protektionisterna i den svenska debatten. De som vill lagstifta för att förhindra förändring. Det kan hända att jag nämner Marita Ulvskog vid namn.