Hoppa till innehåll

Missuppfattningar får aldrig forma säkerhetspolitik

I diskussionen om Trumps och Vance med fleras utfall mot Europa i största allmänhet är det noterbart hur många som obesett köper problemformuleringen som följer av Trump-administrationens desinformation att USA har finansierat Europas försvar.

Så är det inte alls. Lika lite som påståenden om att Ukraina startat kriget eller att Zelensky är diktator och Putin folkvald. Vet man inte vem som startade kriget och kan man inte skilja på vem som är demokratins vän och den som är dess fiende kan man aldrig skapa fred. Och desinformerar man som Trump och Vance även om har Nato har fungerat förstår man inte dess betydelse för europeisk och amerikansk säkerhet. Faller man in i det påståendet medverkar man till att göra alliansen svagare. Och det är sannolikt Trumps önskan.

Europas länder – och det är länderna och inte unionen det handlar om eftersom EU inte har någon uppgift när det gäller det militära försvaret, den uppgiften ligger hos varje stat och hos Nato – har förvisso betalat för lite för sina försvar och försvarsförmågan. Men det innebär inte att USA har betalat mer, eller att USA har betalat för Nato. 

USA betalar för de förband som de har utomlands, runt om i världen, och i Europa som ett led i det åtagande som följer av alla medlemmar i alliansen. På samma sätt har Sverige betalat för sina förband i olika delar av världen, det gällde bland annat i Afghanistan men också nu med en svensk bataljon i Lettland.  Men USA har som supermakt en särskild roll som ingen annan kan fylla. Det handlar dels om kärnvapenavskräckningen och inte minst om medeldistansrobotar i Europa.  

Där har USA en unik förmåga bland sina allierade, eftersom det varit en uttalad politik i det som var den globala konflikten mellan öst och väst att kärnvapen inte skulle spridas till fler länder och att USA bland de allierade skulle ha den avgörande förmågan. Den brittiska förmågan kan i denna del ses som en del i det mönstret medan Frankrikes är ett uttryck för att man har en självständig förmåga. För båda länderna följer detta i praktiken av att de tillsammans med Ryssland, Kina och USA är ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd. I avsikt att motverka spridningen av kärnvapen begränsades den avtalade spridningen genom icke-spridningsavtalet av kärnvapen från 1970 till dessa länder.

Andra länder som vi vet är innehavare av kärnvapen har det utanför ickespridningsavtalet som Europa och USA är lojalt med. Den amerikanska och europeiska viljan att hindra spridningen ledde till att Sverige så sent som i slutet av 1960-talet avvecklade sitt . 

Det var också ett skäl till det som kallas Budapest-memorandumet från 1994, där Ukraina slutligt mot säkerhetsgarantier från bland annat Ryssland och USA avstod från de kärnvapen de redan 1991 hade överlåtit kontrollen över till det ryskstyrda Samväldet av självständiga stater, det vill säga det forna Sovjetunionens östliga republiker. 

När det gäller försvaret av Europa, förutom vad gäller den nukleära avskräckningsförmågan som Frankrike och Storbritannien som sagt är en del av, är det europeiska stater som står för detta, men med ett viktigt bidrag av 70 000 i Europa placerade amerikanska soldater. Till detta kommer, det ska också sägas, en unik underrättelseförmåga och transportförmåga som ger alliansen en särskild styrka och är en unik konsekvens av stormaktens styrka globalt. 

De 70 000 soldaterna utgör militära förband som är viktiga, inte på grund av antalet utan på grund av att det klargör amerikanskt engagemang i alliansen. Vad gäller antalet som sådant motsvaras det dock med råge av de nordiska ländernas försvarsmakter. Till detta kommer alla andra europeiska försvarsmakters numerärer vad gäller personal och materiel.  

Fakta som dessa gör inte betydelsen av USA:s närvaro för alliansen mindre men klargör att det inte är USA som betalar för Europas försvar. Det gör alla alliansens medlemmar mot ett hot som är gemensamt.  

Den amerikanska försvarsmakten är däremot globalt sett så väldigt mycket större än någon annan eftersom den amerikanska ekonomin är så mycket större och att USA genom sin betydelse världen över har globala säkerhetsintressen. 

Den amerikanska betydelsen i försvaret av Europa ligger inte i att man betalar försvaret utan att man genom sin delaktighet gör alliansen så väldigt mycket starkare. 

Vi säger heller inte att det är Europa som betalade för den amerikanska insatsen i Afghanistan, av det skälet att den var gemensam och bottnade i alliansens åtaganden från varandra. Det är faktiskt enbart USA som har hänvisat till alliansens artikel 5 för att få stöd från andra länder i Afghanistan. Och det fick man men det är ingen som har sagt att man har betalat för amerikansk krigföring eller krävt betalning i form av pengar eller territorium. Man har tagit sitt ansvar som allians. 

Även USA kom för övrigt att sänka sina försvarsanslag från 1980-talets nivåer på 6% till dagens 3,6% av BNP. Det ursäktar än en gång inte Sveriges nedrustning och andra länders försummelser. Nedrustningen har bidragit till ett osäkrare Europa men inte till att USA har betalat för det som Europas länder inte har betalat för.

Det är lätt förunderligt att så många köpte Heghseths och Vance påståenden och attacker på Europa och alliansen, när de vet att de två liksom Trump agerar inom ramen för den egna desinformationen. 

Det är som att viljan att ge dem rätt mot Sverige och Europa var större än att stå för det som är rätt. Att Europas länder har betalat för lite har vi redan börjat åtgärda, och det är inget nytt. Men det är som sagt inte USA som har fått betala för det. Och ska vi framöver kunna föra en saklig dialog med amerikanska företrädare är det viktigt att vi kan stå för det som är rätt och inte låta desinformationen sätta agendan. 

Lika viktigt är det när vi själva för en diskussion om hur Europa ska agera om den partner vi har hanterat gemensam säkerhet med inte längre vill vara partner med oss utan hellre vill ägna sig åt byteshandel med andra. Då är det viktigt att vi kan stå för det som är och inte ger upp inför maktcentrum. Och det är viktigt att vi kan förklara att i varje givet läge – oavsett hur stora försvarsanslagen är – är Europa och USA båda starkare som fria länder om vi står upp för friheten tillsammans.