Det vilar något sekteristiskt över Miljöpartiets syn på hur människor ska leva. Medborgare ska underordnas till undersåtar till ett liv som någon föreställer sig är det miljöpolitiskt rena. Därför subventionerar man elcyklar, vilket inte har någon egentlig miljöeffekt annat än i miljöpartisters föreställningsvärld om ett samhälle där alla cyklar, och man straffbeskattar flygbiljetter i föreställningen att högre priser leder till lägre utsläpp och straffbeskatta familjer som använder bilen för att shoppa inför helgen.
Visionen är att människor ska göra som miljöpartister vill att människor ska göra, inte för att det påverkar utsläppen av koldioxid annat än marginellt i Sverige, utan för att det är i miljöpartisters syn så människor ska leva. Samtidigt låter man avveckla kärnkraft med konsekvenser i form av tusenfaldigt mycket större utsläpp i Sverige och på den energimarknad vi har gemensamt med bland annat de baltiska länderna och Polen, som sitter fast i kol och olja och i bästa fall ersätter detta med naturgas, som ökar rysk kontroll över grannländerna.
Den miljöpartistiska visionen för hur samhället ska se ut överordnas individers frihet och samhällets utveckling. I deras vision finns inte utrymme eller möjlighet till en utveckling av svensk stålindustri som går emot mycket låga koldioxidutsläpp eftersom man underminerar konkurrenskraft och förutsättningarna att leda utvecklingen i ett Sverige där flyglinjer hellre läggs ner än flyget stimuleras att släppa ut mindre. Inte flyga till släktingar om man inte har råd, cykla elcykel till jobbet i storstaden och handla på stormarknaden med en Christiania- cykel.
Det är en vision som sätter tillväxt och utveckling på undantag, som sätter maktens visioner över människors egen frihet. Det blir ingen bättre miljö av detta men ett detaljstyrt samhälle där miljöpartister leker dockskåp och ångmaskin som om det är deras samhälle och inte allas.