Om Miljöpartiet plötsligt fann att man inte hade någon värdegrund som gjorde att man kunde se skillnad mellan det som är acceptabelt i ett öppet och demokratiskt samhälle och det som inte är det bör den fortsatta debatten om detta inte präglas av motsvarande oförmåga.
Människor i Sverige har samma rätt och samma frihet att i politiken visa vad man går för och vilket ansvar man kan ta, oavsett varifrån man kommer, vilken religion eller vilket kön man har.
Det faktum att Mp inte förstod och reagerade mot vad Mehmet Kaplan sa, gjorde och deltog i berodde på att dess ledning inte kunde förstå hur gränser måste sättas för att ord ska betyda något. Åsa Romsons upprepade grodor beror inte på nervositet eller på otur utan på att hon faktiskt inte förstår och inser vad som skiljer Auschwitz och förintelsen från allt annat, att dåden i Paris var massmord som krävde förmåga att se något annat än förlorade konferensdagar och att attentaten i New York var terrorattacker som framförallt drabbade offren.
Per Gahrtons och många andra ledande Mp-politikers uttalanden om att kritiken mot Kaplan handlade om islamofobi bekräftade den interna blindheten. Tanken på att det dessutom var Israels fel bekräftade snarare de miljöpartistiska tankedimmorna liksom att faktisk antisemitism kan leva i skydd av en ständig tävlan i avståndstagande till Israel.
När Miljöpartiets ledning hävdade att kritiken mot Kaplan berodde på islamofobi underblåste de en föreställning som är skadlig för vårt samhälle. Och den är fel och visar bara att man inte förstod kritiken.
Men Miljöpartiets oförmåga får inte leda till att den svenska samhällsdebatten nu drabbas av samma oförmåga, att inte kunna skilja på värderingar och på skilda traditioner.
Muslimer är inte islamister bara för att många islamister gärna vill sätta detta likhetstecken. Ett öppet samhälle är öppet för människor med olika bakgrund men stramt när det gäller de värderingar som är vår gemensamma grund. Olika uppfattningar och traditioner kan man få ha.
Det bör inte leda till att någon på förhand utesluts ur det politiska livet lika lite som toleransen innebär någon rätt att bli eller vara vald till företrädare för andra.
Det är inte annorlunda tradition eller kultur som ska definiera detta utan om det man gör och säger är förenligt med det öppna samhällets och demokratins grundläggande värderingar. Detta är en ständig prövoprocess, inte bara gentemot dem som kommer från andra kulturer och traditioner utan för oss alla, och måste vara det om man vill ha en partipolitik som är öppen. Miljöpartiets oförmåga att dra gränser får inte underminera det svenska samhällets förmåga till denna öppenhet.