Dagarna före nyår såg jag i nyhetsflödet Mietek Grocher gått bort. Han gick bort 91 år gammal men han kommer att minnas framförallt för att han överlevde. Han var en av förintelsens få överlevare och han tillhörde dem som kunde och vågade, trots alla sår som minnena var, berätta hur det var. Av en händelse råkade jag bara några dagar efter att jag sett att han gått bort se den bok som jag en gång fick av honom ”Jag överlevde!” Utropstecknet stod inte för triumfen utan för det faktum att han trots allt, efter nio koncentrationsläger, väntan i en gaskammare och flykten ur den, Warszawaghettot och umbäranden som var och ett för sig var mer än en människa kan bära, överlevde. Han, men inte så många andra. Där ligger utropstecknet.
Han var alltid när jag återkommande träffade honom en glad och pigg äldre man. Föreläste på skolor. Var engagerad och delaktig i allt det han kände var viktigt. På det viset var han en överlevare också i en djupare mening. Han överlevde som människa. Och han överlevde för att berätta om det ingen egentligen vill tro. Om grymheter, om det mest vidriga och det mest skrämmande.
Om hur människor ägnade sig åt det grymmaste mot andra människor, förblindade av ett uppblåst hat och förakt för andra människors liv. Om hur människor inte bara ansvarade för det grymma som de var beordrade att utföra, svårt att förstå även det, utan också la till sina egna grymheter som ingen hade beordrat dem till, därmed blottande en ondska inom den egna personen som även den är svår att förstå. Och så dem som gjorde det goda, som de inte hade behövt göra och som var förenat med risker, men som likväl gjorde det. Klippte Mieteks hår så att han skulle kunna flyta in bland de andra som fick överleva efter sin osannolika flykt ut ur dödens käftar i gaskammaren. Ondskan har många ansikten men det har också det goda.
Han överlevde. Och han övervann därmed ondskans krafter, som en signal till oss alla att den brutala maktens ondska ändå alltid kan besegras. De som stod för ondskan och det omänskliga tillhör historiens förlorare som ingen vill minnas eller känna stolthet över men personer som Mietek Grocher spred en stolthet. När jag läser raderna han skrev till mig i boken han gav mig känner jag mig stolt över att ha träffat honom. Personer som han visar att det goda kan vinna. Han gjorde det.