Dagens möte med Europeiska rådet blev mer en uppvärmning inför eurozonens toppmöte på onsdag kväll. Så ser vi hur EU sakta håller på att delas upp i nya strukturer.
Ivern att hitta på nya styrelseformer och att kasta fram nya tankar på nya fördragsförändringar som ett medel mot krisen tyder på en svårighet att identifiera de beslut som behövs. När politiken mer formulerar krav på andra beslutsformer än beslut skjuter man inte bara upp de beslut som behövs i dag, man för bort agendan från de lösningar som den ekonomiska krisen ställer krav på.
Och risken är stor att vi plötsligt får så många olika styrelseformer att det blir ännu svårare att styra. Det är något vi redan ser prov på i den nya verklighet som Lissabonfördraget har skapat. En president för kommissionen, en för parlamentet, en för Europeiska rådet och ett roterande ordförandeskap för ministerrådet, förutom en ordförande för Eurozonen, och en utrikeskommissionär som också ska företräda EU utåt.
De som nu vill ha ett särskilt eurostyre, eurofinansminister och eurokassa skapar många fler strukturer som riskerar att skapa nya gränser. Det blir inte mer Europa av detta utan väldigt många fler. Och färre beslut som hanterar problemen med för stora utgifter och för lite konkurrenskraft.