Så mycket klokare verkar inte Vänsterpartiet bli med sin nya ledning. När Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson skriver på DN-debatt om hur Sverige ska möta den ekonomiska krisen står kravet på en 35 – timmarsvecka i förgrunden. För att möta den globala konkurrensen och för att upprätthålla välstånd ska vi alltså arbeta mindre. Vi ska med Vänsterpartiets doktrin inte arbeta oss ur krisen utan komma ur den genom ökad ledighet.
I Vänsterpartiets värld upphävs sambandet mellan arbete och välstånd på ett sätt som påminner om Marie Antoinettes förslag till att möta brödbristen var att äta bakelser. Eller drömmen om att göra guld av järn. Vägen till välstånd går över företagande och arbete, något som Vänsterpartiet i båda fallen anser vara avvikelser från den sanna socialismen.
Kortare arbetstid innebär mindre produktion och mindre skatter men också dyrare varor och tjänster, både i Sverige och på export. Mindre sjukvård, färre läkartimmar, mindre sjuksköterskor, färre brandmän på plats, färre personliga assistenter, ensammare äldre och så vidare. Det innebär att människors kunskaper och kompetens tas tillvara mindre samtidigt som fler blir arbetslösa när ledigheten blir utkonkurrerad av dem som arbetar. Det intressanta är att begreppet kritisk granskning inom de flesta media upphör inför det som framstår som radikalt men i själva verket bara är dumt.