Det var, som jag skrev för någon dag sedan, med viss förvåning jag såg Marita Ulvskog resa bort från Sverige den tidiga fredagsmorgonen, dagen efter att skandalen med socialdemokratiska mail briserat. Kanske förstod hon inte då vad det var som upprörde så många.
Nu ser jag att hon avbryter sin semesterresa för att på plats i Stockholm samla personalen på högkvarteret på Sveavägen för att diskutera hur god kampanjteknik: -Vi ska grundligt gå igenom vilka regler som gäller för opinionsbildning, säger Marita Ulvskog sa hon till TT. Det är säkerligen inte hennes eget initiativ.
Med tanke på att socialdemokraterna är Sveriges största politiska parti, Sveriges regeringsparti och största kampanjorganisation säger detta att det behöver göras – något om tillståndet i den partiorganisation hon leder, på samma sätt som hennes tro att detta inte krävde hennes ansvarstagande på plats i Stockholm säger något om hennes egen syn på allvaret i skandalen.
Ni visar det sig att de förfalskade mailen är en del av en kultur som bland annat tar sitt uttryck i att det socialdemokratiska partiet skickar ut bilder på Fredrik Reinfeldt som en vampy som kan beskådas i DN samtidigt som SSU beskriver honom som en pedofil. Det är väl en sak vad SSU gör men när partiledningen legitimerar de grövsta budskapen sprider man en stämning som legitimerar det mesta.
Det är självklart att karikatyrer är en del av politik, lika självklart som att det finns dem som vi kan vara utan och som faller tillbaka på avsändaren, när avsändaren står öppet redovisad.
Men det är klart att när man internt skickar ut bilder som man särskilt varnar för att de inte bör visas så att utomstående ser dem, närmar man sig ett sektlikanden tillstånd där man själv inser det opassande men likväl använder det för att hetsa de egna mot motståndaren.
När man själv varnar för det osmakliga men likväl använder det sänker man medvetet etiken och moralen i den egna organisationen. Det är klart att Ulvskog har ett ansvar för det som pågår i hennes organisation i hennes egenskap av ledare för den. Om hon inte kände till detta borde hon ha känt till det. Och om hon hade satt en anda för arbetet som präglades av etik och moral i den politiska kommunikationen hade det inte skett.
Ser man till socialdemokraternas hemsida h står det inte mycket om detta och vad den socialdemokratiska ledningen anser om de kampanjmetoder som har kommit i dagen, eller vad man anser om hur en valkampanj ska bedrivas med hänsyn till både väljare och politiska motståndare. Frågan om mailförfalskningen har en undanskymd plats där mailförfalskaren ber om ursäkt men det finns inget om vad socialdemokraternas ledning anser eller vad den vill göra för att detta inte ska upprepas eller vad den vill säga sina kampanjmedarbetare. Det får uppenbarligen komma på onsdag då Ulvskog ska avslöja sin syn på politiska kampanjmetoder.
Så vad ska hon då säga på etikseminariet till dem som har arbetat med socialdemokratiska kampanjer de senaste 10 och 20 åren? Att man inte får ljuga? Att man inte får förfalska? Att man inte ska säga eller uttrycka det som man inte själv vill stå för?
Groucho Marx uttryckte det väl en gång i tiden. En klubb som vill ha mig som medlem vill jag inte vara med i. Ett politiskt parti där man behöver uppmana medarbetarna att inte förfalska, inte ljuga och att inte säga något annat än det man är beredd att stå för behöver en annan ledning. Och det borde inte få regera Sverige.