I dag fortsätter utfrågningarna av EU-kommissionärer. I går blev till slut Cecila Malmström godkänd av en stor majoritet i handelsutskottet, efter att Marita Ulvskog krävt en skriftlig förklaring till ett brev som en amerikansk handläggare skrivit till en annan om vad en tredje hade sagt i frågan om hur olika europeiska beslutsfattare tyckte och tänkte när det gäller dataskydd.
När Malmström muntligt konstaterade att hon inte hade något att säga om vad någon sagt till någon annan inom den amerikanska administrationen krävde Marita Ulvskog en skriftlig förklaring – svårt att förstå hur Ulvskog kunde tro att Malmström skulle kunna förklara skriftligt den interna kommunikationen inom den amerikanska administrationen – vilket ledde till en betydande osäkerhet kring en av de mer kvalificerade kommissionärerna. Så långt lyckades Ulvskog.
Men något större intresse för att fälla en bra kommissionär fanns inte bland den socialistiska gruppen. När Malmström skriftligen svarade på Ulvskogs fråga om den interna kommunikationen bland amerikanska befattningshavare med att hon inte kunde svara på vad som utspelar sig där satte det punkt på detta. Det var ingen höjdpunkt i parlamentets granskning av blivande kommissionärer utan mer en djupdykning i det förtal de misstänkliggöranden som kommit att prägla motsättningarna mellan politiker på Balkan. Det är inget vi bör importera som statskonst i Europaparlamentet.
Idag deltar jag bland annat i utfrågningen av Jonathan Hill. Den brittiske kommissionärskandidaten har fått finansiella marknadsfrågor på sitt bord. Det ligger mycket i det. I Storbritannien finns en stor del av Europas finansiella marknader. I Storbritannien finns det ett behov av ökad trovärdighet för lagstiftningen i dessa frågor. Likväl har ett betyande antal politiska grupper sagt att man ska rösta emot mer på grunden att någon är britt, conservative och ansvarar för finansiella marknader.
Det kommer att bli besvärligt eftersom dessa invändningar gäller oavsett vilken förmåga som Hill kan uppvisa inför utskottet. Och ett nej till Hill är att bjuda anti-EU grupperna i Storbritannien på en av sina största framgångar. Det gör att utfrågningen och slutsatserna av Hills utfrågning måste skötas med större ansvar än utfrågningen av Malmström.
Om allmän ansvarslöshet driver fram en omröstning om Hill som leder till ett nej är det ett stort slag i ansiktet på Storbritannien och på dem som vill att landet ska stanna i EU: För min del kommer fokus därför vara hur Hill vill utveckla den gemensamma inre marknaden för finansiella tjänster och en gemensam kapitalmarknad. Det är nämligen vad hans uppgift kommer att handla om och det är utifrån han svarar på sådana frågor som han ska bedömas. Inte baserad på en främlingsfientlighet mot britter.