Vänsterpartiet har sitt rotsystem i den kommunism som under decennier präglade det brutala förtrycket av halva Europa. I Sverige tvingas det fortfarande ta avstånd från ungdomsgrupper som ägnar sig åt politiskt våld. En regering som ska värna det fria samhället och vår demokrati kan inte samarbeta med ett sådant parti.
Vi lever i en tid då demokratins grundläggande förutsättningar hotas. I Ryssland försöker Putin medvetet eliminera demokratins förutsättningar och i Europa växer extrema rörelser som ser demokrati som en efter- givenhet och människor från andra länder som ett hot. Populismen hotar demokratin, inte bara genom de extrema utan också när politikens centrum relativiserar demokratins absoluta gränser.
Ett sådant parti är Sverigedemokraterna. Det har sina rötter i nazistiska värderingar och bärs upp av tron att främlingsfientlighet kan göras till en överordnad reaktion mot allt. Glada skratt till judeskämt och med referens till Bonnier föreslå att förbjuda etniska grupper att kontroller mer än 5 procent av media i Sverige är uttryck för en miljö där antisemitism kan leva ostört. Bugandet inför Putins förakt för demokrati är ett annat uttryck för att Sverigedemokraterna står på fel sida när den liberala demokratin ska försvaras som samhällsform.
En regering kan inte samarbeta med ett sådant parti. Om detta råder det betydande enighet bland socialdemokrater och Alliansens partier. Man kan inte kompromissa om människovärdet och man kan inte kompromissa om försvaret av det fria samhället.
Problemet för Stefan Löfven är att det samma gäller för Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har sitt rotsystem i den kommunism som under decennier präglade det brutala förtrycket av halva Europa. Där fanns en terror och en brutalitet som motsvarar det vi i dag ser i Mellanöstern.
Massavrättningar, deportationer, skenrättegångar, terror, skapade svältkatastrofer, en totalitär omänsklighet och tortyr. Det parti som Jonas Sjöstedt gick med i, liksom i stort sett hela hans riksdagsgrupp, skickade hyllningstelegram till diktatorerna ända tills adressaterna upphörde.
I sina partiprogram hyllade man dessa helveten på jorden som socialistiska paradis. När muren föll grät man över den frihet som växte fram. Den kubanska diktaturen får Vänsterpartiet ständigt återfall i att hylla liksom man gjorde den venezuelanska regimen till ett progressivt föredöme. I Sverige tvingas Vänsterpartiet fortfarande ta avstånd från ungdomsgrupper som idealiserar och ägnar sig åt det politiska våldet.
Det var endast två år sedan flera medlemmar och avdelningar av Ung Vänster uteslöts ur partigemenskapen på grund av starka kopplingar till Revolutionära Fronten.
Den ekonomiska politiken präglas än av planekonomiska drömmar. Grekiska Syrizas vansinnespolitik hyllades när den på nytt körde ner ett krisdrabbat land i en än djupare kris.
Liksom andra tidigare kommunistpartier runt om i Europa har man odlat en förstående hållning till Rysslands aggressionspolitik i Ukraina.
Detta parti har Socialdemokraterna sagt sig vilja vara beroende av för att föra sin regeringspolitik. Det påverkar självfallet försvars- och säkerhetspolitik, diskussionen om Nato och vår syn på diktaturer världen över. Vänsterpartiets syn på företagande och på ökade bidragsmiljarder underminerar den svenska ekonomins tillväxtkraft och trovärdighet.
Löfven bör förklara hur han kan acceptera att stå i ett organiserat beroendet till ett parti som aldrig har kunnat hantera gränsen mellan demokrati och diktatur i en tid då det fria samhället på nytt utmanas.