Kanske blir det nu så att svensk försvarspolitik förhandlas med Vänsterpartiet som har en i det närmaste identisk syn på den europeiska säkerhetssituationen, som den som Moskva vill sprida med sin desinformation. Det är svårt att se att några större förändringar av svensk försvarspolitik kan komma ur det. Om jag argumenterade som Aftonbladet eller Dagens Nyheter skulle jag förmodligen säga att vi nu kommer få en försvarspolitik styrd av Vänsterpartiet.
Men bara det faktum att Löfven inte håller ett diktaturkramande parti på avstånd utan tvärtom talar väl om dem som samarbetspartners, står i en bjärt kontrast till hur han vill förtränga det faktum att Sverigedemokraterna är valda till riksdagen och att de där har samma rätt som alla andra, att bli nedröstade där de skiljer ut sig men få bilda majoritet när de tillhör en sådan. Och om han förhandlar med dem för att få något så måste han ge dem något.
Det är däremot frånsett Vänsterpartiets inflytande oroande att Liberalerna och Centerpartiet utan några villkor har överlåtit politisk makt över utrikespolitiken, säkerhetspolitiken, Europapolitiken, försvarspolitiken och handelspolitiken till partier som Mp och S, oavsett vad som i övrigt kommer ut ur förhandlingar med V. Det är inom dessa områden som grunden för Sverige som ett fritt och öppet samhälle läggs.
Kanske är det så att den nationella politikens företrädare förtränger den del av svensk politik, som handlar om hur vi tillsammans med andra utvecklar det som är våra gemensamma lagar. Det som de inte i direkt närhet kan låta utreda och avgöra tillsammans i förhandlingar finns inte, trots att det är i utvecklingen av Europa, säkerhetspolitiken, den ekonomiska integrationen och samarbetet i EU som vår säkerhet avgörs, vårt välstånds förutsättningar formas och grunderna för vår lagstiftning inom stora och viktiga områden skapas.
Det är inte som vi gett bort beslutsrätt eller suveränitet, utan som vi gemensamt fångar möjligheter att påverka gemensamma förutsättningar och möjligheter. Klimatfrågan, den inre marknaden, fiskepolitik, miljöpolitik och varje marknad vi vill öppna för konkurrens kräver gemensamma lagar och beslut. Annars når vi ingenstans eller så får de största länderna bestämma vilka regler som ska gälla.
Land ska med lag byggas. Och det öppna Europa formas genom lagar. Alternativet är inte laglöshet eller frånvaro av regleringar utan nationella lagar inom varje område och inga gemensamma marknader. Däremot 28, eller rättare sagt 31 nationella regleringar kring livsmedel, läkemedel, bilars utsläpp, telekombolags marknadsförutsättningar, bankers risktagning som drabbar alla, TV-programs räckvidd med mera med mera.
Vi öppnar marknader genom gemensamma lagar. Energi, finans, bank, energi, transport, järnväg, flyg, post, produkter, tjänster, produkter och patienters rörlighet. Utan detta skulle vi vara små fragmenterade ekonomier i konkurrens med Kina, USA och Indien, i händerna på godtyckliga handelsavtal med andra. Nu värnas den enskildes rätt över hela EU samtidigt som vi fattar gemensamma beslut om det som rör oss alla. Det är detta som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är emot. Den frihet som det innebär för den enskilde, oavsett kollektivisters längtan efter att staten eller nationalism ska styra över den enskilde.
När Liberalerna och Centerpartiet lämnar över regeringsmakten på entreprenad till Socialdemokraterna, för mobilförbud i skolorna, för att sänkta skatter ska kompenseras med höjda skatter, för att förändra strandskyddet, åter beskatta flygresor och göra det lättare att bygga altaner. Lämnar man samtidigt över Europapolitiken i sin helhet, också i alla delar som påverkar Sverige liksom alla andra länder.
Både strandskyddet och altanerna tycker jag är bra men det kunde gjorts ännu bättre med en alliansregering. Det avgör inte vår konkurrenskraft och tillväxtpotential. Det gäller än mer skattepolitiken. Att ta bort värnskatten för att återinföra dess skatteuttag med skatter som drabbar än fler än, mer är, inte rätt väg att gå.
Men detta är vad som gör att L och C låter Stefan Löfven få regera fyra år till. Med samma oförmåga som vi sett när det gällt krishantering, Transportstyrelsen, Svenska Kraftnät och Polisen. Och nu låter man utan ens krav på utredningar Miljöpartiet och Socialdemokraterna styra över Europapolitiken.
Och utrikespolitiken i sin helhet. Fyra år till med Margot Wallströms 1970-talsmässiga utrikespolitik, med stenhård kritik och ständiga attacker mot Israel och en taktisk tystnad till de hatets krafter som i antisemitismens vindar vill eliminera Israel. Den antisemitism som vi ser växa i Sverige, inte minst i Malmö där kommunalpolitiker stundtals gjort sig till en del av synen att det är judarnas fel att de attackeras, kommer till stor del från Mellanöstern där socialdemokratiska regeringar hellre odlat vänskapliga förbindelser med förtryckarregimer än med demokratin Israel.
I EU diskuteras nu hur den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken ska kunna utvecklas och ge oss en starkare relation, i tider när USA skapar osäkerhet kring sig självt. Det kräver ledarskap och vilja men socialdemokrater visar bara tveksamhet och vilsenhet samtidigt som Mp är emot.
Handelspolitiken där Sverige borde gå i täten för de nya avtal EUs medlemsländer kan sluta med länderna i Central- och Latinamerika, Asien, Afrika samt Australien och Nya Zealand. Därför att det är viktigt för vårt välstånd, för deras utveckling och modernisering och för den internationella rättsordningen. Dessa frågor överlåter Liberalerna och Centerpartiet till ett tveksamt socialdemokratiskt parti och ett Miljöparti som är emot handelsavtal efter handelsavtal.
Säkerhetspolitiken där Liberalernas och Centerpartiets stöd för en regering Mp och S innebär att Nato-frågan begravs i en tid då den borde göras som mest aktuell. Sverigedemokraternas nej till Nato slår igenom med kraft när C och L låter S, Mp och V hantera den frågan. Försvarsfrågorna, både när det gäller samarbete inom EU men också när det gäller det svenska försvaret, drabbas även de.
På väg ner till Strasbourg är det slående hur mycket av det svenska samhällets grundläggande förutsättningar och säkerhet som C och L har gett bort till Mp och S att själva bestämma över.
Bara de senaste månaderna har vi öppnat upp marknader för energi, bankunionen, telekom och röstat igenom två stora och viktiga handelsavtal. Nu utvecklas också formerna och innehållet i ett ökat samarbete för försvar och säkerhet, mot ryska aggressioner på alla nivåer men också för att kunna utveckla gemensam förmåga i andra delar av världen.
Samtidigt finns det krav på EU-skatter som måste avvisas, inte förhandlas, växande krav på lagstiftning om sociala frågor och arbetsmarknad som måste avvisas istället för att bejakas. Europa är basen för vår verklighet. Inom EU kan vi forma den med andra.
Det är viktigt att den utvecklingen går i rätt riktning och bidrar till svensk säkerhet. Sverige ska stå mitt i rummet, inte sitta utanför och vänta med socialdemokratiska och miljöpartistiska statsråd. Liberala värden värnas inte genom att man överlåter till socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister att värna dem.