[BILD1]För två år sedan utbröt Ceder-revolutionen i Libanon, i protest mot den diktatur som syriska trupper i landet utgjorde. Som Sammetsrevolutionen och den Orangea revolutionen använde den sig av fredliga medel med resultatet att till slut de syriska trupperna lämnade landet och en oberoende libanesisk samlingsregering kunde leda landet.
Men Hizbollah fortsatte att utnyttja södra Libanon som ett eget fäste för sin militära upprustning och sitt samarbete med Iran. Och Syrien arrangerade mordet på den före detta premiärministern Hariri för att sedan vilja göra det mesta för att dölja spåren till Damaskus.
Det var så grunden lades för sommarens krig.
En terrorrörelse som har som programmatiskt mål att utplåna Israel, som öppet utnyttjar sig av terror och som finansieras, rustas och stöds av Iran. Denna rörelse har nu de senaste dagarna drivit in Libanon i nya våldsamheter. Det är denna terrorrörelse och dess starka bas i landet som mer än något annat problem är Libanons. Men det är detta problem som det internationella samfundet talar minst om när man talar om Libanons framtid.
Nu är landet på nytt på väg in i inbördeskrig, i värsta fall på samma sätt som under de förlorade åren från 1970-talets mitt till början av 1990-talet då de kommunistiska diktaturernas fall i Central- och Östeuropa försvagade kraften i revolutionära rörelser, även i Libanon. Economist beskriver den konfrontation som nu är under uppsegling men som ingen ännu vill ta ansvar för.
Tvekan inför att framstå som den som utlöser den slutliga krisen säger något om världssamfundets ansvar. Ett världssamfundet som tydligt tar avstånd från Hizbollahs medvetna destabiliseringspolitik och avsikt att kasta regeringen över ända kan bidra till en fredlig utveckling med fortsatt demokrati. Undviker man att ta itu med grundproblemet i Libanon kommer grundproblemet fortsätta att driva landet mot inbördeskrig.
Eller så växer en libanesisk lydstat fram. Stora internationella givarkonferenser kan bidra till Libanons stabilitet men de är förgäves om Hizbollah ostört utan uppmärksamhet kan kasta landet över ända.