[BILD1]Primärvalen i USA är än en gång en påminnelse om hur lite förutsebart ett amerikanskt val är, men än mer om hur många annorlunda dimensioner som spelar in i amerikansk politik. Siffrorna just nu skakar om alla läger, både republikaner och demokrater. De olika kandidaterna därför att resultaten överraskar från Iowa till New Hampshire, partierna därför att de av den andra sidans kandidater som ena dagen verkade vara den bästa motståndaren plötsligt är den farligaste fiende.
Det som är helt klart är att den svenska mediamiljöns självklara sanningar om vem som bör bli president inte räcker till för att förklara. En möjlighet som då kan tänkas är att man utgår från det land man rapporterar om.
Oavsett vad som nu blir resultatet i New Hampshire och vidare verkar det som att USA nu tar steg framåt från gamla traditioner till den nya tidens förutsättningar. Just nu vill ingen svära på att det inte kan bli en svart, kvinnlig eller mormon som blir president. Det är ett uttryck både för det amerikanska samhället men också för en förändring som har sin betydelse oavsett vad primärvalen säger. Därför kan det också vara av värde att följa vad kandidaterna faktiskt står för. Det är mycket protektionism som just nu odlas i valrörelsen, ofta av dem som är den svenska journalistkårens favoriter. Det skulle man se tydligare om man inte var så fokuserad på det som de amerikanska primärväljarna nu verkar vara mindre fokuserad på, om kandidaten är mormon, kvinna eller svart.