Hoppa till innehåll

Kristallnattens påminnelse

I natt är det 75 år sedan Kristallnatten inträffade i Tyskland. I ett vad man trodde civiliserat samhälle genomfördes pogromer mot judar i hela landet. Krossade butiksfönster och nerbrända synagogor. Mördade och deporterade judar. Det som skedde var barbariets återkomst. Det som inte skedde var rättsstatens och civilisationens förfall.

Tysklands väg mot världskriget och mot förintelsen kan sägas ha fått sin slutliga bekräftelse denna natt genom att det inte fanns något skydd mot dem som utsattes för mobben, huliganerna och mördarna.

De som miste sina liv och de som miste sin förhoppning om att få leva i säkerhet var förlorarna denna natt men Tyskland förlorade sin heder och sin själ till den extrema mobb som samlades inom Nazistpartiet. Från 1938 gick Tyskland mot sin undergång. Först i början på 1990-talet kom landet att återuppstå på nytt.

Kristallnatten säger något om det ansvar som inte togs och om det ansvar som borde ha tagits. Av polis och rättsväsende och ytterst av medborgarna i det tyska samhället. För nazisterna var tystnaden och passiviteten ett ja till att gå vidare.

De gick vidare med hänsynslöst våld och hat. Våld mot dem som stod emot och hat mot dem som var annorlunda. Lika väl som vi i dagens Europa är långt ifrån detta vore vi naiva om vi inte såg att tecknen finns i varje samhälle och också i vårt. Det avgörande är hur vi möter det. Att vi förkastar dem som anser sig ha rätten att dela in människor i vi och dom, att vi fördömer dem som anser sig ha rätt att använda våld i varje form mot dem som tycker annorlunda.

Både järnrören och tårtorna, våldet och hotet om våld, är en del av samma klimat för att ursäkta våldet och hatet.

En politik som utformas på basen av att man tycker illa om dem som är annorlunda än dem vi själva anser att är vi bygger på samma förkastliga tankemodell. Passivitet inför att judar utsätts för hot och förföljelse i svenska städer är en påminnelse om det som inte får ske, att goda krafter glömmer att ska man vara en god kraft måste man också agera med kraft.

Öppenhet och en rättsstat som kan agera med kraft är motsatsen. Det är kristallnattens påminnelse till oss alla.