[BILD1]För några dagar sedan skrev jag i Expressen, och för den som vill läsa om detta även på denna blogg, om anklagelserna mot Israel om att oproportionerligt slå tillbaka mot de attacker som riktats mot landet. Som kan läsas på min hemsida efterlyste jag en tydlig beskrivning av vad som är proportionerligt från dem som med bestämdhet talar om oproportionerligt. Det är inte helt lätt oavsett den förfäran civila människors lidande väcker hos oss. Det vi tyvärr ser är krigets elände. En läsare i USA sände mig denna länk som utifrån ett annat perspektiv utvecklar diskussionen om det proportionerliga och oproportionerliga.
Vad är det som nu har lett till en process där krigets logik, eller brist på logik, tar överhanden? Dagens Nyheters Niklas Ekdal skriver klokt i dagens DN om hur lite vi vet om vad som händer när kanonerna öppnar eld, när kriget börjar vet vi lite om hur det slutar.
Det är förvisso sant. Men lite vet vi. Om det råa våldet och hatet inte stoppas fortsätter det att växa på sina egna villkor. Och då vet vi kanske ännu mindre hur det slutar. Eller så vet vi det men undviker att se det eftersom varje tid har sina uppenbara problem att tolka hur farlig situationen är, hur farlig motståndaren, terroristen, krigshotaren eller våldsmannen är. Det vet vi först efteråt.
Bara det senaste dygnet dödades närmare 50 människor i Irak på grund av terrordåd mot civila irakier. Det är ett oförklarligt och grymt våld utan något annat mål än andra människor för att de befinner sig på fel plats vid fel tidpunkt. För en vecka sedan omkom 200 indier i ett annat våldsdåd mot ett järnvägståg, förmodligen även det av fundamentalistiska islamister. Det vittnar om en inställning till våld och till människoliv som går bortom det för oss rationella och som gör det svårt för någon att lita till den motståndarens förnuft. Och vare sig i Irak eller i Indien kan någon säga att det är Israel som bär ansvaret för terrorn, lika lite som när terrorn slog till i Bali, i London eller i Madrid. Det är terroristerna och de rörelser som de har bakom sig som har ansvaret och de utför sina dåd på grund av ett hat mot fria samhällen och en totalitär religiös syn som de menar är Islam.
I södra Libanon har Hizbollah byggt upp en mäktig militär styrka med betydande offensiv förmåga, framförallt genom att man med raketer och missiler kan nå stora delar av Israel. Man stöds av Iran som har utlovat att Israel ska utplånas och av Syrien som vill ha tillbaka Golanhöjderna och sin dominans i Libanon. Vare sig Iran eller Syrien vill själva framträda som krigets aktörer men de ser gärna att Hizbollah trappar upp bekämpningen av Israel med hjälp av raketer och missiler, från Ryssland och från Iran, som ytterst kan nå Israels största befolkningscentra.
Är det Israel som genom sin militära operation skapar denna situation? Är det attackerna mot södra Libanon och mot Hizbollahs militära infrastruktur där som skapar en situation som vi inte vet hur den ska sluta eller är det den militära situation som har uppstått genom att Hizbollah som enda militära fraktion i Libanon inte har avväpnats utan istället rustats med Katusyas, Fajr-missiler, kanske Zelsal-robotar med en räckvidd på närmare 300 kilometer och närmare 10 000 yrkessoldater? Frånvaron av handling skapar också en situation som kan vara okontrollerbar. Och hur ser den militära situation ut i Södra Libanon och i Mellersta Östern om Iran utan att själv bära ansvaret kan se hur Zelsalrobotar eller till och med ballistiska missiler som Shahab-serien kan avfyras utanför Iran i militärt kontrollerade zoner vid Israels gräns, med fruktansvärd verkan i Tel Aviv, Haifa och kanske Jerusalem?
Första världskriget inleddes utan att någon var medveten om vilka konsekvenser det skulle kunna få. Andra världskriget börjades däremot på grund av att europeiska nationer insåg vilka följder passiviteten skulle kunna få, efter det att man alltför länge hade accepterat Hitlers rustningar och hot. Hitler lät ingen sväva i tvivelsmål om vad han ville, det var andra som tvivlade.
De som nu har hamnat mitt i krigets elände, vare sig det är svenskar i Libanon eller de som har Libanon som sitt hem, har inte gjort det för att Israels intåg har skapat en ny militär situation utan för att omvärldens passivitet sedan 2000, då FN lovade att alla miliser skulle avväpnas, har lett till att Libanon har blivit till ett rustningsområde för krig mot Israel. Det är den militära situationen som har utvecklats genom andras passivitet som har utlöst det vi nu ser.
Det gör inte varje israelisk militär insats korrekt eller med tillräcklig hänsyn till civilbefolkningen. De måste bedömas utifrån sig själva. Det gör heller inte lidandet och det elände vi ser mindre. Men kriget och rustningen har pågått länge, både genom hoten, genom terrorn och genom raketbeskjutning. Det faktum att det har dolt sig bakom civilbefolkning och under fredssamhällets slöja gör inte terrorn och hoten om utplåning mindre allvarliga eller mindre trovärdiga. När den libanesiska regeringen inte har kunnat fullfölja sitt ansvar att upprätthålla kontroll över sitt eget territorium har man svikit sina egna medborgare.
Men det är framförallt den internationella passiviteten inför det som har skett i Libanon sedan 2000 som vi nu ser konsekvenserna av. Handlingsförlamningen och tystanden inför iranska och syriska ledares hot och inför terrorgruppernas hot att utplåna Israel som har drivit fram den situation vi nu ser. Det var en gång oacceptabelt för USA att låta Sovjetunionen placera missiler på Kuba. Det är självfallet inte möjligt för Israel att leva med baser för missiler och robotar som kan slå sönder israeliska städer och som bemannas av människor som har hatet som ideologi och fundamentalistisk tro som förnuft. Det vore inte proportionerligt.
Världen har inte svarat upp proportionerligt mot det hot som riktar sig mot världssamfundets grundläggande regler från de grupper som dominerar södra Libanon och Gaza. Det ställer krav på större insatser för att militärt garantera att det inte kan få fortsätta, annars kommer kriget att fortsätta. Mitt i allt ställer detta krav på europeisk säkerhetspolitik och däribland svensk försvarspolitik. Om inte Europa kan bidra till fred kommer vi att bidra till krig i denna del av världen med hot som också berör oss. Så ser världen ut idag. Den ställer krav på oss.