Hoppa till innehåll

Konsumenternas fiender

Med posten fick jag idag ett mail som presenterade en europeisk lansering av en kampanj för Europeiska public services, för att försvara dem mot attacker på europeisk nivå och för att skydda dem mot konkurrens från den inre marknaden:

“The European Federation of Public Service Unions (EPSU) today launched their campaign calling for an EU directive on public services. The campaign launch, which took place in Vienna was organised by EPSU’s Austrian affiliate union GdG. It was attended by the President of the European Social Platform Anne-Sophie Parent, the President of the European Public Service Employers Caspar Einem and the President of the European Local Government Employers, Michael Häupl.

The campaign aims are the following:
• To have a Framework Directive on Services of General Interest in the European Union
• To allow public service trade unions, employers and social NGO’s to play a central part in the drafting of the directive
• To raise awareness in EU member states as to how public services are under attack at the EU level
• To propose a counterpoint to the Directive on Services in the Internal Market”

Vad det handlar om är att de verksamheter som kallar sig tjänster i allmänhetens intresse ska skyddas mot konkurrens och nya etableringar. De ska ha ett statligt skydd, helst statlig subventionering och inte utsättas för gränsöverskridande konkurrens. Motivet till det är att dessa tjänster, säger de, är så viktiga att de måste ha ett särskilt skydd mot konkurrens.

Det var inte länge sedan flygbolag ansågs vara tjänster i allmänhetens intressen. Sedan de utsattes för konkurrens har servicen ökat och priserna minskat. Även radio och TV är ett område där vi under lång tid hade monopol på grund av att tjänster i allmänhetens intressen var skäl nog för att förbjuda konkurrens, hur ska man kunna tillåta att något som är i allmänhetens intresse hotas av konkurrens?

Även telebolagen var en gång tjänster i allmänhetens intressen och de fackliga organisationerna gick i täten för kampen mot den avreglering som ledde till att vi alla fick lägre telepriser, fler tjänster och bättre service. Deras argument då var att det skulle bli dyrare, sämre och att man nog inte skulle kunna ringa varandra.

Nu vill EPSU, säkerligen med ett varmt stöd från sina svenska medlemsorganisationer, gå till kamp för att förhindra konkurrens och valfrihet inom detta område. Men om det nu är en varas tjänst eller viktighet som är avgörande, varför inte reglera distributionen av livsmedel, produktionen av bilar och kläder?

Man skulle ju, för att slå vakt om konsumenternas intresse, kunna ha offentliga monopol som reglerade vilka livsmedel, vilka kläder och vilka bilar vi skulle ha. Då skulle man kunna ha kommunala utlämningsställen där man efter anmälan kunde få de produkter som man önskade sig till ett pris som kommunfullmäktige, riksdagen eller lanstinget tyckte var rimligt. Det är tråkigt att man inte har prövat denna modell för konsumenternas bästa någonstans. Förlåt ironin. Utom i Östeuropa, Sovjetunionen, Kina och på Kuba. Och det är i stort sett bara på Kuba man fortsätter.

Alla de andra har kommit till insikt om att konkurrens ger lägre priser och bättre tjänster. Och om en vara eller tjänst är riktigt viktig, varför inte uppmuntra konkurrens så vi får lägre priser, mer valuta för pengarna samt mångfald och valfrihet. Det är bara politiker som vill styra över andra och fackliga särintressen som värnar monopol och höga priser. Den europeiska fackliga rörelsens kampanj för public services är en kampanj som riktar sig mot Europas medborgare.

Jag är rapportör för EPP-gruppen i Europaparlamentet i frågan om Services of General Interest. Jag kommer att verka för att vi ska ha så mycket konkurrens och valfrihet som möjligt. Det kommer inte EPSU att gilla. Men det får jag leva med. Ett fritt och öppet Europa är att föredra framför ett Europa fyllt av fackföreningarnas monopol och skråväsenden.