Det är både klokt och naturligt att Theresa May nu utlyser val till den 8 juni i Storbritannien. Det är ett sätt för henne att i val få ett eget mandat inför de förhandlingar med EU som nu startar och som kommer vara en av de större utmaningarna för någon fredstida brittisk regering. Det gör också att vid en valseger, och allt annat synes vara osannolikt, så har hon personligen en starkare ställning internt inom Conservatives, och inte minst gentemot Brexitfallangen.
Det gör henne bättre skickad att föra förhandlingarna med inte bara de krav som är populära och lätta att ställa utan också de eftergifter som är nödvändiga och betydligt svårare att försvara gentemot dem som inte vill se några eftergifter alls eftersom de ser varje eftergift som förräderi.
Än viktigare är att en inledning av förhandlingarna utan val nu med nödvändighet skulle innebära ett val i slutet på förhandlingsperioden under våren 2019. Det skulle göra varje kompromiss och varje brittiskt åtagande till valfrågor och varje förhandlingslösning mer eller mindre omöjlig.
Förhoppningsvis kan ett val nu ge uttryck för den allt starkare opinion som upplever sig sviken av Brexitkampanjens löften liksom av den förhandlingsstrategi som siktar mot ”hard Brexit”oavsett konsekvenserna för den brittiska ekonomin, finansindustrin, forskningen och europeisk säkerhet. Förhoppningsvis kan det bli en starkare premiärminister som förmår att föra förhandlingar med förnuft istället för med folkomröstningens paroller.