Det är en återkommande del i rapporteringen från klimatmötet i Madrid att det var en besvikelse. Och så var det naturligtvis. Det blev nätt och jämnt en gemensam deklaration och svenska företrädare blev till slut i besvikelsen ändå nöjda med att länderna skulle öka sina ambitioner. Som om ord förändrar verkligheten.
De globala klimatkonferenserna har visat sig vara viktiga mötesplatser och en viktig del i den globala processen men den som tror att klimatfrågan löses genom att världens stater bestämmer sig för att sätta mål högre än i dag kommer ständigt bli besviken. Den stora förändringen ligger inte deklarationernas målsättningar utan i den utveckling som präglar den globala ekonomin. Det är genom utvecklingen av nya energikällor, eller rättare sagt utvecklingen av energikällor, och nya teknologier som den stora förändringen kan komma.
I en värld där människor kämpar med fattigdom och för fortsatt välstånd kommer energi behövas och tillväxt vara ett självklart mål. Det gäller även för Sverige. De som tror att Sverige kan bidra till minskade utsläpp i världen genom en politik som leder till vikande tillväxt och högre arbetslöshet – något som för övrigt sker nu- inser inte behovet av investeringar, utveckling och nya teknologier. Inget av detta kommer tillstånd utan tillväxt och inget av detta lägger en grund för global utveckling utan handel, tillväxt i fattiga länder liksom i rikare samt ekonomiskt utrymme för de investeringar som krävs.
Sveriges utsläpp är i det globala perspektivet marginella. Vår påverkan på andra kan däremot bli stor genom att vi visar hur ekonomisk tillväxt kan förenas med minskade utsläpp. Det är i det perspektivet förödande att den svenska regeringen tror att det är genom symbolåtgärder avsedda för svenska media som man kan nå någonstans. Men vare sig högre flygskatter eller subventioner av elcyklar leder världen framåt. Det gör däremot flyg med mindre utsläpp, stålproduktion utan fossil energi, transporter och biltrafik baserade på el samt fossilfria energikällor och fossilfri kraftproduktion.
Avvecklingen av kärnkraften är en politik i den rakt motsatta riktningen. Den innebär inte bara att större utsläpp i Sverige, betydande risker för elbrist och därmed stagnation av teknisk utveckling, samt utebliven elexport till de länder som i dag är helt beroende till fossil kraftproduktion. I en värld där vi kan påverka andra genom vårt förnuft är det en ansvarslöshet som är ofattbar att driva fram ökade utsläpp av koldioxid i Sverige och på den europeiska energimarknaden genom att avveckla svensk kärnkraft.
Så länge länder som i dag är helt beroende till fossila bränslen inte ser någon annan utväg än att fortsätta använda fossila bränslen kommer den globala klimatpolitiken fortsatt vara en besvikelse. Så länge svenska politiker tror att problemen löses genom uttalanden på konferenser kommer utvecklingen i verkligheten inte gå i den riktning som krävs. Så länge man tror att klimatdebatten bara handlar om domedagsprofetior och debatt med dem som är skeptiker kommer vi försumma den viktiga debatt som nu krävs. Nämligen hur vi ska göra olja, kol och gas överflödiga, omoderna och mindre ekonomiska än alternativen.
Det kräver mindre domedagsprofetior, mindre klimatpanik, mindre symbolpolitik men ansvarsfull energipolitik och mer fokus på de åtgärder som bidrar till en långsiktig omställning där minskade utsläpp går hand i hand med global utveckling.