Framgången i klimatavtalet i Paris ligger i att världen gemensamt erkänt en problembild och en mer allmän målsättning kring vad som ska uppnås.
Avtalet slår i sin kärna fast att temperaturökningen inte bör överskrida två grader fram till år 2100, med 1,5 grader som idealmål. Låt oss dock vara på det klara med vad det hela handlar om. Klimatet är inte räddat. Även om viljan nu tycks finnas står målen allena, utan sällskap av varken medel eller konkreta åtgärder. Att åtagandena ska ses över vart femte år och att 100 miljarder dollar årligen ska omfördelas till utvecklingsländer är långt ifrån tillräckligt. Oavsett, det i särklass viktigaste målet är att reducera användningen av fossila bränslen. För det krävs inte bara smart energieffektivisering, utan även en lång rad tekniska genombrott som ännu inte sett dagens ljus. Världens stora ekonomier är, föga förvånande, längre i från att nå målet än många andra. Mer förvånande är att Sverige, trots miljöminister Romsons goda vilja, de facto försvårar för flera EU-länder att gå samma koldioxidfria väg som Sverige. Avvecklingen av svensk kärnkraft står nämligen i stark kontrast till inte bara Sveriges utan Baltikums, Polens och övriga Europas ambition att kombinera trygg och säker energitillförsel med låga CO2-utsläpp. Det är i själva verket längesedan planhushållning rådde inom energipolitiken. Strikt nationella marknader har bytts ut till förmån för import och export i ett större europeiskt sammanhang, som jämfört med sin potential endast befinner sig i sin linda. Det innebär möjligheter för svensk klimatvänlig el att i dag – och i än större utsträckning i framtiden – bidra till att fossiltunga länder i vår närhet kan ställa om sina ekonomier i konsonans med avtalet i Paris. Avvecklingen av svensk kärnkraft bidrar tvärtom till ökade fossila utsläpp. På det globala planet krävs mer av det som miljöpartister och andra bekämpar, nämligen fri handel, tillväxt, innovation och teknisk utveckling. I det lilla landet Sverige krävs att vi inte knuffar undan redan existerande möjlighet att göra vår del av jobbet, vilket likt dominobrickor skapar svallvågor på andra sidan sundet, över Östersjön och vidare.
Gunnar Hökmark delegationsledare Moderaterna Europaparlamentet