[BILD1]Den olympiska lågans resa till Beijing via Olympen, Paris, London och Los Angeles, med nya destinationer i Australien för att inte glömma Tibet håller på att bli diktaturens lidandets väg. På plats efter plats manifesteras att Kina är en kommunistisk diktatur som använder sig av förtryckets språk.
Det som många trodde skulle bli en propagandaframgång för den kinesiska regimen visar sig nu vändas till ett omfattande propandabakslag. Sällan har den kinesiska diktaturen framstått så tydligt som nu som just en diktatur och inte bara en framgångsrik och snabbväxande ekonomi. Och resan fortsätter dag efter dag, där deklarationer om förståelse och tolerans reflekteras mot en regim som saknar båda. Jag skrev för några veckor sedan på denna blogg att Kina var OS första förlorare. Som det nu ser ut blir varje dag fram till OS en förlust och en plåga för den kinesiska regimen.
Vad som kommer att hända på denna resa vet ingen, liksom ingen vet hur det kommer att påverka den kinesiska regimen. De som nu ställer krav på en bojkott bortser från att den plåga som nu drabbar de kinesiska ledarna beror på att evenemanget kommer att äga rum i Kina. Just nu är förmodligen de kinesiska ledarna snarare glada att få stänga dörrarna än tvingas hålla dem öppna i augusti. Det innebär inte att vi ska utesluta vidare agerande men inte heller ge den kinesiska diktaturen smärtlindring.
