Keir Starmers svårigheter beror inte i första hand på hans egen förmåga att leda Storbritannien utan på Storbritanniens allt svårare förutsättningar att styras. Det är inte de politiska alternativen till Starmer som gjort honom svag, utan de strukturella problem som landet brottas med.
Brexit ryckte upp Storbritannien från det gemensamma Europa som under ett halvt sekel lagt grunden för landets utveckling och internationella roll. Därmed försvagades också de ekonomiska förutsättningarna för näringsliv och företagande. Storbritannien stod plötsligt utanför den inre marknad som dess moderna ekonomi formats av, utan den internationella tillhörighet som gav landet politisk tyngd och utan den rättsliga gemenskap som blivit en viktig grund för dess inflytande.
Med Brexit förlorades allt detta utan att något motsvarande vanns. Den svagare ekonomiska tillväxten har kostat britterna välfärd och arbetstillfällen. De migrationsproblem som var en utlösande faktor bakom Brexit-populismen har inte minskat utan snarare förvärrats. I en allt farligare omvärld har Storbritannien blivit ensammare och svagare, utan den stora hemmamarknad som tidigare utgjorde en grund för landets ekonomiska utveckling.
Storbritannien är fortsatt en av Europas stora nationer, med avgörande betydelse för säkerhet, forskning och kultur – ett av den moderna europeiska civilisationens främsta centra. Men utan medlemskapet i EU har landet förlorat mycket av den funktion som gjorde denna roll möjlig: den gemensamma marknaden, det politiska sammanhanget och den ekonomiska miljö där brittiska företag och institutioner varit som mest framgångsrika. I stället har landet blivit mer isolerat från den del av världen som det både format och formats av.
Utan den politiska och kulturella gemenskap där Storbritannien länge haft ett betydande inflytande, utan den marknad som varit avgörande för dess företag och utan den rättsliga gemenskap som skapat stabilitet, blev landet ett offer för populismens kortsiktighet och ansvarslöshet. Ett sådant land är svårare att styra och svårare att leda. I grunden hör Storbritannien hemma i Europa – inte bara geografiskt utan också politiskt, ekonomiskt och kulturellt – där Europeiska unionen utgör den naturliga och existerande gemenskapen.
I en värld där Ryssland bedriver krig i Europa, Kina strävar efter global dominans och USA i ökande utsträckning sviker sina vänner och allierade måste Europa stå starkt, eftersom inget enskilt europeiskt land är starkt nog på egen hand. Utanför EU är Storbritannien ensamt, svagare än dess storlek och potential motiverar och politiskt mer instabilt utan sin tidigare förankring.
Sedan Brexit har sju premiärministrar avlöst varandra – fler än Italien under samma period. Problemen har vuxit samtidigt som verktygen för att lösa dem blivit färre, eftersom många av utmaningarna kräver en större ekonomisk och politisk gemenskap än den enskilda nationalstaten kan erbjuda. Reformprocessen har avstannat eftersom isoleringen minskar utväxlingen av nationella reformer. Företag som vuxit fram på Europas gemensamma marknad blir snabbt begränsade till den brittiska hemmamarknaden och får svårare att konkurrera globalt på de villkor som krävs. Resultatet är vikande tillväxt, vikande sparande och investeringar. Brexit har begränsat Storbritannien, dess roll i Europa och det hopp som människor kan ha om framtiden.
Storbritanniens väg framåt handlar därför om att åter knyta sig närmare Europa och åter bli en naturlig del av vår gemensamma politiska och ekonomiska gemenskap. Det borde vara ett av Sveriges viktigaste mål inom EU att främja en sådan utveckling, och för framtida brittiska ledare borde det vara en central uppgift att återupprätta landets europeiska förankring. En växande opinion för närmare relationer med Europa kan också bli den kraft som övervinner den populism som underminerat den stabilitet som historiskt varit en av Storbritanniens största tillgångar.
Storbritannien är för viktigt för Europa för att stå vid sidan om dess politiska, ekonomiska och säkerhetspolitiska gemenskap och Europa är lika viktigt för Storbritannien.